Karin Granström, Karlskrona, har som tidigare meddelats avlidit den 21 januari 2016 i en ålder av 80 år. Hon efterlämnar maken Tore och sönerna Pär och Jan med familjer, samt övrig släkt och vänner.
Karin var äldsta dottern till målaren Evert Svensson och hans hustru Elsa (född Larsson), Ersnäs. Hon föddes den 3 december 1935 hemma i Ersnäs med hjälp av barnmorska, vilket var vanligt på landet på den tiden. Karin började sin skolgång i Ersnäs, men hösten 1945 flyttade familjen in till Luleå då familjen hade utökats med ytterligare två syskon; Thure och Kerstin. Flytten till Luleå var viktig då föräldrarna så gärna ville ge barnen möjlighet till den högre utbildning, som de själva saknat och önskat. Karins skolgång fortsatte således i Luleå och ledde fram till studentexamen 1958. Hon blev därmed den första från Ersnäs som tagit studenten till stor glädje och stolthet för hennes föräldrar.
Karins engagemang för lärande har alltid varit starkt och hon fortsatte därför studierna på Folkskoleseminariet i Luleå (inklusive universitetskurser) för att bli behörig ämneslärare i engelska och svenska på högstadiet. Hennes yrkestid som lärare både började och slutade på Norra Örnässkolan i Luleå där hon var en aktiv och engagerad lärare under närmare fyrtio års tid. Hennes lärargärning under alla dessa år kännetecknas av ett engagemang i alla sina elever men framför allt för dem som hade det lite svårt i skolan eller utmaningar i hemmet. För dessa lade hon ned mycket tid för att utveckla olika pedagogiska hjälpmedel för att lärandet skulle underlättas. Hon var en mycket uppskattad lärare!
Redan under ungdomsåren hade hon gått med i SGU (Sveriges Godtemplar ungdom) och där träffade hon sin blivande man Tore. De gifte sig 1961 och med honom fick hon två söner Pär och Jan. Familjen växte upp i Lulsundet men somrarna tillbringades i stugan på Björnöhällan.
Karin har alltid varit mycket aktiv i föreningslivet. Under alla år i Luleå var Karin och Tore aktiva i IOGT-NTO, TR Thule logen och i många olika körer. När Karin och Tore flyttade till Karlskrona 2001 för att komma närmare barn och barnbarn var föreningslivet till stor glädje och hjälp för att komma in i gemenskapen i den, för dem, nya staden.
Karin hade ett stort hjärta och var engagerad i allt hon gjorde. Hon gladdes åt andras välgång och var som person oerhört positiv och stöttande. Vi minns Karin som generös och givmild, uppmuntrande och aldrig missunnsam. Vi saknar henne!