Vår kära familjemedlem Henrik Rolund gick bort 16 oktober 2015. Vi minns honom som en väldigt rolig person. Han hade massor av energi och pratade mycket. Och han brydde sig väldigt mycket om oss.
Henrik föddes 28 januari 1928 i en stor familj med elva barn. Han växte upp i Junosuando och bodde på samma plats i stort sett hela livet. Först i familjehemmet och sedan i ett eget hus trettio meter bort. Här bodde han med oss: sin fru Toini och sina två barn.
Han hade stora planer på en karriär som lärare. Efter sex år i folkskolan och vidare studier på NKJ realskola deltog han i dåtidens lärarseminarium. Men han bommade det obligatoriska sångprovet både 1947 i Luleå och 1948 i Umeå. Alla andra prov klarade han fint. Att sången inte höll var något han grämde sig över hela livet. Han tyckte nämligen om att sjunga. På söndagarna rattade han in gudstjänsten på radion och sjöng med i psalmerna. Även om det inte alltid var tonsäkert så var det det med högsta inlevelse.
Henrik älskade att prata och vara i centrum så den tidens lärarroll hade kunnat passa honom perfekt.
Istället sökte han arbete på trafikavdelningen på SJ. Han klarade anställningsprovet och skulle få börja jobba i Kiruna. Men då drabbades han av ett hårt slag. Vid tjugo års ålder var han nära att förlora synen. Sommaren 1948 fick han en elak ögonsjukdom. Han slussades mellan olika läkare som inte kunde hjälpa honom. Ett öga var redan blint och det andra hade endast några procent syn kvar. Men nyheten penicillin räddade honom. Antibiotikan var vid denna tid ännu inte så känt. Tack vare en uppdaterad, kvinnlig läkare fick han behålla synen på det andra ögat. Arbetet på SJ fick Henrik dock aldrig börja eftersom det krävde full syn.
Istället för skolan eller SJ valde han skogen som arbetsplats. Henrik älskade skogen. Där hittade han sitt lugn. Det var en tillflyktsort för honom, i kontrast till städer där han inte riktigt trivdes. Han plockade blåbär bland tallarna och hjortron på myrarna. Och han hade en egen skog att ta hand om med stamkvistning och plantering. Under femtiotalet arbetade han i Svenska Cellulosa Aktiebolag som förman. Efter skogsrättarskola 1957 gick han till statliga Domänverket. Han trotsade myggorna på sommaren och kölden på vintern. I naturen kunde han se årstiderna växla. Han arbetade i skogen i totalt fyrtio år, ända fram till pensionen vid sextio år fyllda.
1973 träffade han finska Toini i Kilpisjärvi, där de båda var på semester. Efter några år av brevväxling över landsgränsen, åttahundra kilometer från varandra, flyttade Toini till Junosuando. Där bodde Henrik tillsammans med sin mamma Elina. Men mitt i glädjen slog sorgen till. Fyra dagar efter att Toini flyttat in omkom Elina i en trafikolycka vid hemvägskälet.
Henrik och Toini fick två barn, Johanna och Mattias. Familjelivet formades av biltrippar till Toinis släkt i Finland, bastukvällar i stugan vid Torne älv och många skidturer med kaffe och svartvinbärssaft i packningen.
Hemmet och gården var ständigt prioriterad av Henrik, med trädgårdsarbete på sommaren och snöskottning på vintern. Han var mycket flitig i allt han tog sig an.
Och på lördagkvällarna varvade han ner med ett glas vin framför teven och den tända brasan i vardagsrummet. Han skrattade högt när han såg någon gammal komedi.
Vi kommer för alltid att sakna ditt skratt.
Vi älskar dig Henrik.