Ewa Widgren Ahlbom, Stockholm har avlidit efter en svår sjukdom i en ålder av 60 år. Begravningen ägde rum i Nederkalix stilfulla kyrka, vackert belägen vid Kalixälvens mynning en strålande höstmorgon samma dag som Kalix Bandy begick hemmapremiär i vinterns elitserie. Ewa hade själv bestämt detaljerna i begravningen utöver sedvanliga religiösa ritualer och valt psalmerna 249, 190 och 235 som väl harmonierade med hennes liv.
En längre stunds ingångsmusik gav begravningsgästerna möjlighet till kontemplation till minnet av Ewa och bygdens historia. Timret som färdats på älven utanför kyrkfönstret har i generationer gett kalixborna sysselsättning och försörjning. I den djupa lågkonjunkturen i slutet av 1920-talet talades det om ”Kalixeländet”, och all bygdens industri hotades av nedläggning. Riksdagsman O W Lövgren, senare Norrbottens läns landshövding, lyckades få liberale statsministern C G Ekman att besöka Kalix och ställde på kyrkbacken omgiven av en flertusenhövdad åhörarskara frågan till regeringschefen ”Kan Ni tänka er denna bygd utan sågverksindustri?”. Regeringschefen blev gripen, tog intryck, ett antal år sedan tillskapades Assi och skogsindustrin i bygden fortlevde.
Efter avslutad skolgång i Kalix flyttade Ewa liksom många andra norrbottniska ungdomar i hennes generation till Stockholm, där hon främst varit verksam som hemsamarit. Ewa utmärktes av sin mycket fasta värdegrund med stark känsla för hembygden som hon återbesökte regelbundet, solidaritet med Norrbotten och tilltro, liksom många andra kalixbor, till socialdemokratins idéer som medlem i partiet.
Ewa var mycket omtyckt av vänner och en uppskattad arbetskamrat med sin positiva och vinnande livsstil. Kollegerna bland Norrmalms hemsamariter har ordnat en egen minnesstund för Ewa i Adolf Fredriks kyrka i centrala Stockholm, ett stenkast från Ewas bostad där hon själv sökte andakt och andlig gemenskap.
Med mig talade hon ofta med varma känslor om ”Våran landshövding”. Vi gick i samlad grupp och såg med glädje Kalix Bandy vinna annandagsbandyn mot Hammarby på Zinkensdamm, och Luleå Hockey besegra Djurgården på Hovet. Ewa förde med sig kaffe och smörgåsar som räckte till oss samtliga.
Vi är många som kommer att sakna Ewa, också för hennes medmänsklighet, välklingande och medryckande skratt som alltid gjorde omgivningen vänligt stämd. De många vackra blomsterarrangen av rosor i olika färger runt den vita kistan väckte poetiska tankar. Den ena den är röd, den andra den är vit, men den tredje blommar först när givaren är död, skrev Nils Ferlin. Och med Erik Axel Karlfeldts ord kan sägas att det är många rosor Ewa delat med sig under sin levnad och glatt sina medmänniskor med.
Närmast sörjes Ewa av mångårige sambon Yngve, hans son Jerker med maka, släktingar och vänner.