Eva Aasa Kaarinen, min lilla toolatyttel är död.Vi lekte under många vuxenår att vi var varandras syskon. Ingen av oss hade en biologisk syster och vi hade var och en tre bröder. Vi var kusiner. Evas och min nära vänskap gjorde oss till ”syskon”.
Min lilla toolatyttel Eva Cecilia var i allt olik mig. Hon var mörk och påfallande vacker, hon var kunnig i allt praktiskt arbete, hon gifte sig med Gunnar och de fick tre mycket älskvärda döttrar. Gunnar arbetade flitigt i hemmet och som taxiförare.
Eva tog emot beställningar och skötte administrationen av företaget jämsides med exemplariskt hem- och hushållsarbete och barnskötsel.
Eva läste dessutom finska på egen hand och avlade pedagogisk examen inför censorer i Stockholm. Efter några terminer som lärare i hemkommunen Pajala flyttade makarna till ett stort hus i Unbyn. Döttrarna hade utformat egna relationer och hem, och en av dem hade gett föräldrarna barnbarn, som blev hela familjens centrum.Vi träffades ofta i det vackra hemmet i Unbyn för att fira gemensamma bemärkelsedagar. Eva var lojal med sin familj och ägnade den stor kärlek och omtanke.
När makarna Gunnar och Eva flyttade till Gammelstad var det för att bo närmare Luleå och också där var det rymliga huset ofta fullt av familjemedlemmar och toola lillatyttel, som lät sig uppassas med god mat och trevligt umgänge. Evas intresse för litteratur understöddes av toola lillatyttel, som gärna tonsatte lilla toolatyttels versverk.
När Gunnar efterhand blev äldre och behövde omvårdnad ville Eva vara hans stöd, men hon blev själv sjuk, och när Gunnar hade flyttat från det jordiska hemmet utvecklade Eva Cecilia den sjukdom, som så småningom utsläckte hennes liv som åttioåring. Jag saknar min kloka toolatyttel mycket och är mycket fattigare utan de dagliga telefonsamtalen med henne.