Kära, mamma Beda!
Jag sitter och tittar på ett kort på dig. Det är från i somras när du fyllde 90 år. Åh, vad du är vacker.
Du har tagit hand om sju barn
Du har lagat mat som till ett storhushåll, fantastiskt god mat
Badat barn i köket och tvättat kläder i köket
under de år då det inte fanns rinnande vatten inomhus
Skördat, syltat, saftat och bakat
Städat, strukit och manglat
Stickat, virkat och broderat
Och fiskat. Varit med och lagnat och dragit nät och sköt
Du sydde våra kläder. Det var alltid något extra med färger och modeller. Våra mörkgröna vinterkappor hade huva och halsduk kantade med vit teddy. En vår sydde du blå dräkter och rosa blåblommiga knytblusar. När vi skulle åka på skolresa till Luleå i sexan sydde du byxdresser i vinröd manchester. Vi hade matchande vinröda baskrar. Du må tro att vi kände oss fina.
Och alla söta examensklänningar vi haft. De finaste var nog de i ljusblått tunt tyg med små vita blommor och puffärm. Vita knästrumpor och vit rosett i håret. Och på fötterna? Ormskinnsmönstrade skor i vitt och grått. Med slingback!
Så mycket god mat du har lagat. Det var härligt doftande söndagsstekar med delikat sås. Dock: klicken med stuvade ärter och morötter, som du tyckte vi skulle lära oss att äta, var ingen höjdare. Då gällde det att fort få i sig grönsakerna och snabbt skölja ned dem med mjölk, för att sedan kunna njuta av söndagssteken. Höst och vinter stod älgstek och harstek på menyn, men också älgköttsoppa och älgkalops. Palt, predikantstekt löja och pyttipanna à la mamma Beda smakade förträffligt. En fluffig klappkräm eller vattulingon var desserter att längta efter. Det vattnas i munnen när jag tänker på dina frasiga rånstrutar fyllda med åkerbärssylt och grädde. Vem får sådana godsaker nuförtiden?
På höstarna, sedan jag flyttat hemifrån, skickade du en kartong med delikatesser från Påläng. Ivrigt vecklade jag upp paket med djupfryst sik, löja och rökt abborre, älgkött, klådda, lingon att koka till sylt, tunnbröd och löjrom. Allt hade du noggrant lindat in i aluminiumfolie och Norrländskan.
Eftersom ni fiskade på er fritid serverades ofta läckerheter från havet. Om börsting eller lax simmat på näten räknades det som en bonus. Om du fick hem färsk storsik sent en kväll kunde du, trots den sena timmen, sätta på en gryta med ett sikkok. Det gladde oss barn.
Om löjfisket varit lyckat satt ni och rensade till långt in på natten. Löjrom serverades i en skål på bordet. Man kunde ösa på så mycket man ville på sitt tunnbröd.
Det godaste har ändå alltid varit halstrad strömming. Tänk att bränd gammal fisk kan smaka så gott!
Jag kan ännu se ditt grepp, hur du vände fisken på halstret med tummen och långfingret. Även som vuxna har vi alltid önskat halstrad strömming när vi kommit hem på besök. Med tiden fick du nitton barnbarn. De älskade också halstrad strömming.
Så underbart att jag fick dig till mamma. Jag älskar dig. Kram.