Bodens många jazzorkestrar

Orkestern Tone Stars i Boden bildades under perioden 1957-58 av saxofonisten Holger Ask. I dess originalbesättning hade ingen anställning inom militärmusiken. Orkestern spelade gärna Glenn Miller hits då bandet inte innehöll mindre än fyra saxofonister. De övriga var Ingvar Johansson som kom från Lindbloms orkester, Ivan Ask, kusin till Holger, samt dottern till Holger - Gunilla Ask, som redan som nybliven tonåring visat sin skicklighet på blåsinstrument (se tidigare artkel om Lennart Lindblom).
På trumpet fanns Dick Gidlöf, på bas Håkan Hedman och på trummor Håkan Näslund. Vid pianot Stig Johansson. Kapellmästaren, född i Skogså, spelade utöver saxofon även klarinett och dragspel. Trots att han i huvudsak var självlärd, så skrevs även egna kompositioner. Hans egen The sentimental trombon framfördes av en representationsorkester på Bodens musikvecka i nov 1944.
I slutet på 50-talet var den egna orkestern riktigt i ropet. Den söta dottern lanserades gärna som affischnamn och Gunilla minns att hon var lite less på att alltid vara "14 år". Precis som sin pappa var hon självlärd, vilket inte på något sätt förringade orkesterns höga kompetens. Hennes egen idol från tidiga år var alt saxofonisten Cannonball Aderly.
Holger Asks orkester var populär och flitigt engagerad. Även här hade Rune Isberg gjort inspelning för dokumentation, den gången från ett evenemang i Sandträsk sanatorium.
Esse Fahlman orkester bestod oftast av sex musiker. Den hade en sättning som förde tankarna till Benny Goodmans sextett, då repertoaren var Goodman influerad och kapellmästaren spelade gärna vibrafon.
Direkt
Nisse Holmstedts orkester är också intressant. Holmstedt föddes i Jakobstad, Finland, men växte upp från fyra års ålder i Västerbotten med sin något yngre bror Douglas där han så småningom kom att spela med i band som hette Unionorkestern och Sigge Lunds orkester.
Han och brodern kom 1947 till Boden och I 19:s musikkår. Bodens egen kapellmästare Rune Lindstedt, som redan fanns på plats, minns att han tillsammans med de övriga unga volontärerna beundrade Holmstedt, lite avundsjukt kanske då han med sin spelvana och var lite äldre, fick börja direkt på sina blåsinstrument. Annars var det vanligt att nya adepter tilldelades marschtrumman.
Drygt ett år senare hade Holmstedt sin egen åttamannaorkester och i den ingick kamraten och saxofonisten Rune Lindstedt.
Ett exempel på en musikerbesättning från 1948, utöver dessa två Nisse och Rune, kunde vara Douglas Holmstedt på trumpet och saxofon, Randolf Blom på trumpet, Anders Lahti på vibrafon (!), Casper Nyström på trombon, Ivan Holm på trummor och Gunnar Jonsson på bas. Men redan året därpå fanns ett par nya namn i orkestern.
Nisse Holmstedts orkester blev en värdig efterföljare och konkurrent till de större orkestrarna i Boden som redan var etablerade sen några tillbaka.
Stig Norberg hade sin orkester under eget namn igång ungefär mellan 1953 och tio år framåt. Samtliga var yrkesmusiker från militärmusiken. Man behärskade många instrument och kunde därför variera repertoaren, som med fördel innehöll sydamerikanska rytmer. Stig Norberg lämnade Boden på 1970 talet för att bli musiklärare i Ystad där han också tränade hemvärnsmusikkåren