Björn Wahlström, Saltsjöbaden, har som tidigare meddelats avlidit. Han blev 90 år och sörjs av en stor familje- och vänkrets.
Han föddes i Luleå 1925, men verkade sedan mest söderut. Norrbottningens trygghet tog han med sig.
Vi möttes 1976 i NJA innan isläggningen av Stålverk 80 och bildandet av SSAB.
Om Björns framgång med SSAB har många vittnat. Han var en lysande ledare under de påfrestande år som den nya stålindustrin skapades. Han var arkitekten med idéer och beslutsförmåga, medan vi i hans ledningsgrupp ritade färdigt huset och flera därtill byggde det mäktiga verket till lönsamhet efter fyra år.
”Hjältarna står inte på börsgolvet” sa Björn.
Björn hade en förmåga att delegera och som sparringpartner ge förtroende – och att därtill vara människa i jobbet likväl som privat. Vid bildandet av SSAB blev vi, på Björns initiativ, grannar i Saltsjöbaden (i över 30 år).
Efter SSAB engagerade sig Björn som ordförande i LKAB. Förutom i SSAB hade jag sedan glädjen och gagnet att som VD sedan få sekundera Björn, som ordförande i ytterligare tre stora utmaningar i svensk industri:
I Uddeholmskoncernen, som var i djup kris 1982, genomfördes en genomgripande rekonstruktion av den gamla brukskoncernen. Alla verksamheter överlevde – rostfritt stål, verktygsstål, skogs- och kraftbolagen.
Bygg- och fastighetsbolaget ABV, som var illa ute 1985, sanerades och förkovrades på två år till god lönsamhet och stabilitet efter Björns motto: ”Leta rätt på lopporna i pälsen så vi kan plocka bort dem”.
När Nordbanken hamnade i djup kris 1991 ombads Björn av finansministern att som ordförande ta hand om banken. Han tog itu med den ytterst krävande uppgiften och bytte ut både styrelse och ledning.
Själv tog han på sig att reda ut de gamla svåra problemen, till exempel Nobels kris och ”Penser-affären”, för att den nye VDn skulle få ägna sig åt bankens framtid medan jag fick uppdraget att leda rekonstruktionsarbetet under mottot:
”Upp med skiten på bordet så man kan se den och göra något åt den”.
Björn fick obefogat stryk i media för sitt svar ”att Penser var slut”, när han som bankman följde lagen och av omtanke räddade Penser från personlig konkurs!
Björn hade många strängar att spela på, men själva lyran skapade han i symbios med de människor han omgav sig med – familj, vänner och medarbetare, fack och politiker – i familjeliv, arbete, förhandlingar, fester, segling, resor och konst, med mera.
Med sin karisma och charmiga rättframhet gick han hem i alla läger och sammanhang. Men han kunde också visa när han var bekymrad och eftertänksam.
Vi, som fick umgås med Björn och hans livskamrat Birgitta i över 30 år, och de många vännerna saknar Björns energi, humor, skratt och bullriga hjärta.
Tack för vår tid tillsammans. Vila i vårt minne.