Birgit Holmbom, föddes 8 oktober 1929 i Skellefteå, av föräldrarna Harald och Hilma Wallmark.
Birgit växte på Sunnanå i Skellefteå, tillsammans med sina sex syskon och föräldrar.
Birgit började arbeta på en restaurang i Skellefteå när hon var 14 år gammal, och när ägaren flyttade till Boden och öppnade restaurang där 1945, följde Birgit med, då 16 år gammal.
I Boden träffade hon Hans Holmbom. De blev ett par, och flyttade till Kiruna 1948 och gifte sig 1949. De fick 71 år tillsammans. Hans avled 12 juni 2016 och Birgit 11 veckor senare, den 27 augusti.
Hans och Birgit fick tre barn, Lennart, Ingemar och Monica.
Under 50-talet arbetade Birgit under några år som lokalvårdare på ”Haga” på LKAB, och under 60-talet var hon mestadels hemmafru men vikarierade då och då som lokalvårdare och måltidsbiträde.
Från 1970 arbetade hon som lokalvårdare, och i början av 80-talet började hon arbeta som handledare för ledsagarservicen i Kiruna.
När Birgit fick pension 1991 flyttade Hans och Birgit till hennes födelsestad, Skellefteå.
2011 flyttade de sedan till ett äldreboende i Stockholm för att vara närmare barnen Lennart med hustru Lena, och Monica, samt barnbarn.
Som person var Birgit glad, social och utåtriktad. Hon tyckte om att samla släkt och vänner omkring sig, och var duktig på att baka, laga mat och handarbeta. Birgit hade förmåga att skapa värme och hemtrevnad med enkla medel, inte minst genom den person hon var.
Förutom familjen och hemmet som alltid kom först, så tyckte Birgit om att röra på sig. Hon åkte gärna skidor, cyklade och promenerade.
När barnen vuxit upp gick hon gärna kvällskurser, handarbetade och löste korsord. Hon var också med i Socialdemokraternas kvinnoförbund, och tyckte om att diskutera politik ibland.
I Skellefteå var hon med i Husmodersföreningen och de aktiviteter som anordnades genom den.
Familjen minns henne som en älskad mor, farmor och svärmor som alltid fanns för de sina, som alltid hjälpte och ställde upp där hon kunde.
Även om Birgits ålder var hög, och hennes bortgång väntad, kommer hon alltid att saknas oss, och vara i ljust och vackert minne bevarad.