Arne Westman, Boden, har avlidit. Han föddes 1921, växte upp i en familj med tre bröder och skulle fylla 95 år i år.
Arne hade ett stort intresse för motion och idrott. Han har berättat om sina promenader mellan Boden och hemmet i Kusån under tidiga år. Han var med i brottarklubben Snar, spelade fotboll med BBK och handboll i Hornskroken. På vintern blev det skidåkning och när det inte var för kallt tog han på sig joggingskorna och det sista maratonloppet gjorde han vid 65 års ålder.
När Arne träffat sin kärlek, Bettan, flyttade de till Uppsala där han gick arméns underofficersskola och där dottern Barbro föddes 1946. Dottern Lisbeth föddes 1948, då de bodde i Skillingaryd. I Boden föddes sonen Sören 1950, och där hittade de även sin drömtomt med hus och strandtomt vid Luleälven.
Arne var en rutinernas man; enmilapromenaderna mellan hemmet i Bodsvedjan och Boden, bastubadandet varje vecka på A8, som var hans arbetsplats ända tills han fick möjlighet att gå i pension vid 50 års ålder, hörde till hans liv.
Arne var en samlare och samlade bland annat på kunskap, som pensionär började han även översätta böcker och intresset för språk gjorde att började läsa språk vid Uppsala universitet. Han var vetgirig, följde med i samhällsdebatten och missade sällan en nyhetssändning eller ett program om kroppen och läkekonst. Han fyllde även sin lediga tid med många fritidsintressen; fiske med båt, vintertid stående med kastspöet vid iskanten, bärplockning, fjällvandring, trädgårdsarbete eller sittande med något intressant att läsa. Det fanns inte en bok som inte var nog viktig för att hamna i hans bokhyllor.
Arne hade en stark livsvilja och glädjen ökade när barnbarnen Patrik, David, Anna och Elin kom till världen. När Arnes livskamrat Bettan sorgligt avled 2002, då de båda var vid 81 års ålder, var det självklart att han skulle bo kvar i huset.
Arne var fatalist, hans ledord var ”Det ger sig” och han satte en ära i att bli äldre. Han hade en inriktning att leva gott, och sin goda hälsa behöll han, ända fram till då han vid 90 års ålder, skottade tung blötsnö i sex timmar och drabbades av förmaksflimmer. Tack vare en pacemaker kunde han fortsätta att vara aktiv, han kämpade med gräsklippning och trädgårdsskötsel, och kunde bo kvar i huset ända fram till sista månaden i livet.
Arne sörjes närmast av barnen med familjer.