När prins Philip av Storbritannien var på väg att lämna uppdraget som ordförande i WWF, Världsnaturfonden, ville han göra en resa i Norrbottens fjällvärld. Det var i juli 1996. Jag ersatte landshövdingen och en ambitiös resa med helikopter under en hel dag i fjällen organiserades. Där träffade vi länsstyrelsens naturbevakare Peter Segerström, samer och många andra. I helikoptern var det mest bara prinsen och jag.
Vi landade på en massa ställen och såg på respektfulla avstånd en järvs bostad, ett aktuellt björnide, utsikt över fågellokaler i Sjaunja och en färsk plats med ett renkadaver som en varg hade som matförråd. I en lappkåta i Jokkmokksfjällen bjöd en renskötarfamilj generöst på kaffe, glödkaka och rökt röding. Vi satt inne i kåtan på renhudar på golvet en lång stund och pratade.
Prins Philip var på ett glatt humör. Han skojade och ställde skarpa, oväntat kunniga frågor. Han nämnde till exempel från sitt liv och möten med naturmänniskor i olika hörn av världen, både roliga och tänkvärda händelser. På ett ställe fick han en fråga från om vad prinsen hade för åsikt i ett ärende där länsstyrelsen nyligen hade beslutat om något som gick emot vad frågaren tyckte var rätt. Frågan besvarade prinsen klokt och vänligt ungefär med orden: ”Jag är övertygad om att en sådan fråga beslutas bäst av dem som här i landet är satta att sköta sådana saker”.
På kvällen bjöds på middag i fjällmuseet Ajtte i Jokkmokk med några gäster som hade bjudits in. Där var prinsen så klart hedersgästen och han var mycket väl medveten om vad det krävde av honom, nämligen att han skulle hålla ett tal. Och det gjorde han med glans, intelligens och humor. Mitt lilla välkommen till bords före maten kommer ingen ihåg efteråt, men prinsens tal var superbra. Han var mycket belåten med resan. Han skojade om detaljer som hänt under dagen. Vår helikopter var till exempel utrustad som räddningshelikopter med röda kors. Det vitsade han om. Han beklagade att järven inte var hemma trots att vår väldigt kunniga naturguide hade förberett besöket så väl. Han sade också något vackert om länsstyrelsen med ansvaret som förvaltare av Europas sista vildmark.
Det var en minnesvärd och unik dag. Jag var mycket imponerad av prins Philip. Frid över hans minne