Törner Axelsson
Han började ditt arbetsliv i unga år med skogs- och slåtterarbete. Därefter blev det banarbete några år om somrarna åt SJ, alltifrån Abisko till Gullträsk, däremot inte i Nattavaara. På den tiden när man började anlägga Vatten- och avloppsledningar i landsbygdens byar sadlade han om och började arbeta åt entreprenörer i många av kommunens byar och centralorten. Efter att i flera år varit anställd åt entreprenörer blev han kommunanställd med samma arbetsuppgifter. Och sist från år 1974 fram till pensioneringen år 1987 blev han vaktmästare för skolan och pensionärshemmen i Nattavaara och Nattavaaraby.
Under hans år vid vatten- och avloppsledningsarbeten blev han bekant med många inom kommunens byar, vilket han tyckte var mycket trevligt.
Under ungdomsåren var han en flitig jägare, han jagade räv, hare och fågel. Hans jaktturer var vidsträckta och det hände ibland att mörkret var så kompakt att man knappast kunde se en hand framför sig. Men hem kom han. En sommar födde han upp en rävunge som alla tyckte om, den blev så tam att den kom inomhus och blev så framfusig att den stal en tugga där den kom åt. Han tyckte även om att jaga älg och har varit styrelsemedlem inom Nattavaara jaktvårdsförening.
En annan fritidssyssla, som han tyckte mycket om var fotbollen, i vilken han aktivt deltog under en mycket lång tid, även när hans fotbollsår i A-laget var tillända blev han så glad om B-laget behövde någon spelare, så att han fick ställa upp.
Törner var hjälpsam på alla sätt. Eftersom han kunde en hel del om vatten och avloppsarbeten, värmeanordningar och mycket annat, så var det bara att ta kontakt med honom, han var alltid beredd att hjälpa alla.
Han arbetade ideellt för många föreningar: Nattavaara sportklubb, Byasamfällighet, Hembygdsförening, Jaktvårdsförening och inom många andra gemensamma arbetsuppgifter.
Och han var en av dem som hela tiden arbetade ideellt med restaureringen av gamla skolan, som nu är Hembygdsgård, detta arbete varade säsongsvis i flera år. Han gladde många med sina trevliga berättelser och med dom harmlösa imitationer, som han var så duktig på.
Men tiden har sin gång! Helt plötsligt förändras allt. Han blev inlagd på lasarettet och efter en månad, den 6 maj kom slutet.
Sommaren som var i antågande fick han inte uppleva. Ända in i det längsta hoppades alla att han skulle få komma hem så att allting skulle bli så som det alltid har varit.
Men så blev det inte! Hans jordeliv hade nått slutet.
Alla ord känns för små för att kunna beskriva honom och hans enormt stora hjärta, där vi alla hade en speciell plats; Hans livskamrat Margit, barn, barnbarn och barnbarnsbarn, som i stället för att kalla honom " Gammelmorfar", alltid sa "Moffafa".
Dessutom de fyra syskonen, vilka också var en viktig del av hans liv ända till hans sista dagar.
Och det var väl det som var så unikt med honom - att han såg alla och alltid hade tid över för att stanna till och prata eller hjälpa till, han hade så många bekanta som han stannade och delade några ord med. Hans stora hjärta visade sig i flera sammanhang.
Att han inte finns kvar
ibland oss känns så overkligt och tomt,
Han fattas oss - men lever kvar i våra hjärtan i oändlighet.
Törner efterlämnade makan Margit, fyra barn, fyra barnbarn, sju barnbarnsbarn och fyra syskon.
Så jobbar vi med nyheter