Hon satte svensk damskidåkning på kartan. Sonja åkte upp stavfästet för Kalla och kompani. I spåret fanns backar men hon fick också betvinga motlut i form av gubbar men det fanns bra karlar också brukar hon betona. Med sitt glada otvungna sätt charmade hon hela Skidsverige. Sonja har elva svenska mästerskap, ett OS-guld, två OS-brons i ett av bronsloppen var hon endast åtta sekunder från guld. Tre segrar i Svenska skidspelen, seger i Holmenkollen och i Lahtis. Värt att notera att på Sonjas tid hade damerna bara ett lopp, tio kilometer. Vid OS i Cortina 1956 tågade ett gäng svenska uppretade skidtjejer med Sonja i spetsen in till förbundsgubbarna. De var trötta på att stå och heja fram svenska herrar längs spåret och koka gröt åt Sixten och de andra. Kvarnarna mal långsamt först vid Zakopane VM-62 fick damerna ett lopp till. Då hade vår skidlegendar avslutat karriären.
På Sonjas tid fanns inga curlingföräldrar, åtminstone inte i hennes bekantskapskrets. Hon föddes 1930 på Lulsundet i Luleå. När hon var i sexårsåldern blev hennes mor svårt sjuk och fadern lämnades ensam med sex minderåriga barn. Det var tal om att lämna bort en del av barnen. Pappan lyckades dock hålla ihop familjen. Sonja har berättat att hon skämdes i affären när hon kom med kommunens röda matlappar. Som sextonåring fick hon jobb på Luleå Bryggeri som flaskdiskerska. En äldre farbror på bryggeriet visste att Sonja under skoltiden varit duktig på skidor. Han föreslog att hon skulle ställa upp i Ormbergsrännet. Problem uppstod, den kommande skiddrottningen hade inga skidor. Den gamle skidentusiasten visste på råd och lånade ihop utrustning. Loppet vann hon i överlägsen stil. Framgången gav ringar på vattnet ända upp till kamreren på bryggeriet. En dag kom han ner och erbjöd att köpa skidutrustning av modernaste snitt till det unga skidlöftet. Sonja satt igång att träna som besatt och i sitt första stora lopp besegrade hon Sven Utterströms dotter som var den stora stjärnan.
I mer än 30 år arbetade hon som sjukvårdbiträde. För att kunna träna på dagtid bytte hon till sig kvällsskiften, hennes arbetskamrater var mycket nöjda. Vid för-OS i Cortina inträffade en katastrof. Sonja fick inte ledigt från jobbet! Den legendariske skidledaren, Sigge Bergman, fick åka upp förära hennes chef med ett diplom som stor främjare av skidsporten, vilket innebar att Sonja kunde packa väskan för Cortina.
Sonja ville inte vara märkvärdig, hennes idrottsframgångar var väl ingenting. Prisskåpet talar ett annat språk, det går inte att nedtona.
Sonja Edström-Ruthström må vara borta men spåren lever kvar. Skidvänner och andra minns dig!