Zeb Ollikainen, Ullatti, har hastigt lämnat oss i sina bästa år den 26 april 2024, bara 25 år gammal. Han var den äldre av två barn till Mikael Ollikainen och Sumon Srirak.
Jag måste bara skriva det här.
Första resan till mormor i Thailand gjordes 2001, som ett och ett halvt-åring, med familjen, och farmor och John.
På en dansuppvisning stal Zeb showen och uppmärksamheten, alla blickar vändes mot Zeb och hans improviserade dans. Besök i en väskaffär där alla expediterna kom ut och samlades kring charmtrollet Zeb. 2003 var vi till Thailand igen med besök på många sevärdheter.
Undertecknad var särskilt aktiv med Zeb som fick vara med om många äventyr som liten med mig, en gubbe på ålderns höst – det måste jag bara tala om. Jag stortrivdes med honom och vi hittade på aktiviteter som var givande för båda parter, sparkade boll, kasta frisbeen, gick runt på byvägen och kastade snö- och isklumpar på snötyngda ledningar, klättrade i bergsterräng och hasade upp på stora stenblock, kastade ”smörgåsar” i vattnet. Det var en härlig tid för mig – och för Zeb tror jag.
Han var duktig i skolan, där han utmärkte sig särskilt i tekniska ämnen. Senare som tonåring fick han vara med på en äventyrlig gruppresa, ordnat av kyrkan till Taize i Frankrike där han fick tillbringa en vecka.
När Zeb kom in på gymnasiet i Malmberget var det så ont om boenden att han tvingades bo i en husvagn den första tiden.
Han valde Fordonstransportlinjen, vilket var ett lyckat val med körkort och andra behörigheter som hörde till, och alla fick jobb.
Det var inga problem för honom att få jobb, bl.a. i Kiruna och Gällivare med varuutkörning till kunder. Senare blev det LKAB-gruvan i Malmberget med bergteknik, som tyvärr blev hans sista jobb.
När han skaffat sig egen bil gjorde han resor tillsammans med sin älskade lillebror Zack, som han var mycket fäst vid, till bland annat, Finland, Norge, Hongkong mm.
Det är med tungt hjärta, stor sorg och förtvivlan, jag finner det ofattbara i att Zeb inte finns bland oss mer. För mig känns det värre än någonting annat, han var min ultimata vän, trots 63 års åldersskillnad.
Han sörjes närmast av Mamma och Pappa, brodern Zack, och vännen John.
Vila i frid Zeb.