Vår älskade mamma, Wiola Erica Rova f. Ylivainio lämnade oss och sin stora familj en kväll i mars. Hon föddes år 1929 som yngsta barn till Arvid och Hilda Ylivainio. Vi firade hennes 90-års dag den 4 november i fjol. Det var egentligen hennes dopdag då riktiga födelsedagen glömdes bort mitt i allt höstarbete vid tiden då hon föddes.
Mamma blev moderlös endast 2 år gammal. Ofta berättade hon om den saknad hon kände och sorgen över att hon aldrig fick lära känna sin mor. Hon fick en styvmor då hon var kring 5 år gammal när hennes far gifte sig med Albertina. Mamma berättade om upplevelser i sin barndom, om resor som hon fick följa med på. Morfar var fjärdingsman och det hände att han tog med henne på sina resor i tjänsten.
Mamma föddes i Kangos och Kangos blev hon trogen hela sitt liv. Sin yrkeskarriär började hon i sin bror Ivars affär men det fick inte hindra arbetet på gården med att exempelvis mjölka korna. Hon drömde om att utbilda sig till sjuksköterska i Stockholm men så blev det inte. När hon var 18 år gammal dog hennes far och några år senare även Albertina. De hade varit byns postföreståndare och mamma fick då förfrågan om hon ville ta över ansvaret över posten. Därmed ändrades yrkesplanerna. Hon hade börjat sällskapa med Östen, också en Kangospojke, så valet var nog inte alltför svårt. Ansvaret för posten hade mamma i 44 år. Postlokalerna inhystes i hemmet som därmed blev en naturlig samlingsplats för väninnorna i byn.
Mamma och pappa gifte sig i Stockholm där hon hade en syster. I kyrkan med två torn, Högalidkyrkan, stod bröllopet. Sedan kombinerade hon yrkesliv och familjeliv. 6 döttrar föddes mellan år 1953 och 1972. Och vi minns den trygga fina barndom de gav oss med utflykter i naturen, och semestrar i stugan vid Lainioälvens strand. – deras smultronställe. De hann också med att vara engagerade i byns utveckling och de var aktiva medlemmar i olika föreningar. 55 år fick de tillsammans. Mamma blev änka år 2009.
Mamma var en social person. Genom föreningsarbetet fick hon fin gemenskap och många vänner. Inte minst husmodersföreningen och PRO. Det bakades och handarbetades och bakverk och handarbeten såldes på marknader för att bland annat samla in pengar till olika projekt i byn samt till gemensamma resor. Vida berömda är hennes bakelser, kangoskakor och wienerbröd. Och många fina resor hann det bli. Även utomlands.
Mamma var en allsköns konstnär. Skicklig på alla slags handarbeten som hon tog sig för. Hon sydde och stickade våra kläder, broderade och vävde de vackraste bonader och mattor. Alster som nu också är vackra minnen efter henne.
Hon sa ofta att hon var rik. Då menade hon sin stora familj med 6 döttrar, 23 barnbarn och 20 barnbarnsbarn. Och sitt kära hem. Hon var så stolt över sitt hem och enligt henne fanns ingen plats på jorden som Kangos. ”Kangonen on Kangonen” är ett uttryck som hon myntade.
Och vi är så stolta över henne. I ett av minnesorden beskrivs mamma som oförglömlig. Och det är hon. Hon finns för alltid i våra hjärtan