Minnesord: Wibjörn Karlén

Professor emeritus Wibjörn Karlén, Uppsala, har avlidit i en ålder av 84 år. Närmast anhöriga är sonen Leif och dottern Karin.

Wibjörn var son till jägmästaren och prästen Arild Karlén och hans hustru Iris. Efter föräldrarnas skilsmässa växte han upp med sin mamma utanför Västerås. Han var naturvetenskapligt intresserad men kämpade i skolan mot dyslexi och oförstående lärare. I svenska fjällen fann han emellertid sitt rätta element och när han kom till forskningsstationen i Tarfala första gången 1959 fick han en ny drivkraft att ge sig in i en universitetsutbildning. Under 1960-talet gick han kurser under vintrarna och tillbringade somrarna med fältarbeten till fjälls. 

Efter fil. kand. examen i Stockholm fortsatte studierna under tre år i Maine, USA, och han doktorerade i Stockholm 1976 på en avhandling om klimatutvecklingen i norra Sverige efter istiden. Metoderna var glaciär-, trädgräns- och lavstudier. Därefter deltog han i expeditioner i Arktis och Antarktis. År 1985 blev han professor och föreståndare för forskningsstationen i Tarfala och 1992 ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien.

Från Tarfala minns vi Wibjörn som både kraftkarl men ändå lite skygg. Fritänkare och plikttrogen. Anna minns honom alltsedan barndomen under 60-talet när hela familjen Schytt tillbringade somrarna på forskningsstationen. Per minns honom som vän och kollega och som sin företrädare på föreståndartjänsten. 

Vi minns honom också som motröst mot klimatlarmen under 1990-talen. Då förde han fram viktiga tillskott i debatten genom att påtala även de naturliga svängningarna i klimatet. När IPCC i senare rapporter tog in nödvändig klimathistoria fortsatte han dock debattera mot den gängse klimatforskningen och distansera sig alltmer från sina gamla forskarkollegor. Men in i det sista kunde denna motsättning överbryggas när gamla expeditionskamrater återsågs i Svenska Polarklubben.