Före detta kommunalrådet Ulla Ölvebro, Luleå, har avlidit efter en tids sjukdom, 78 år gammal.
Ulla växte upp i Holmsund med mor, far och tre bröder. Musiken var central i hemmet och alla syskon lärde sig spela instrument, Ulla spelade piano och senare i livet dragspel.
Hon gick gymnasiet i Umeå. Efter gymnasiet bodde Ulla en tid i Stockholm, där hon bland annat arbetade som lärare på Engelbrektsskolan.
Efter studier i bland annat konstvetenskap läste hon till lärare på seminariet i Umeå där hon träffade sin blivande man Rude. De gifte sig och 1966 fick de dottern Pia. Äktenskapet höll inte och Ulla och Pia flyttade själva in i det nybyggda huset i Holmsund. Ulla arbetade som lärare och studierektor och var aktiv i kommunpolitiken på fritiden och så sjöng hon i kör.
1968 träffade hon Leif på studentkåren i Umeå, en kärlekssaga som höll livet ut i 54 år.
1976 flyttade Ulla och Leif tillsammans med Pia till Luleå. Där arbetade hon som lärare och rektor innan hon blev heltidspolitiker.
Ulla var en färgstark person i alla dess bemärkelser. Hon var en av kvinnorörelsens främsta kämpar. Hon var orädd och ibland kompromisslös. Hon var intelligent, skarptänkt, vacker och hade alltid rödmålade läppar, läckra örhängen och högklackade skor när hon gick fram till talarstolen med bestämda steg och sa vad hon tyckte. Hon var en förebild för många kvinnor.
Under en period var hon vice ordförande i Socialdemokratiska kvinnoförbundet, där många minns henne som ett kvinnokämpe som vågade sticka ut hakan och gav andra kvinnor råg i ryggen.
Ulla agerade bland annat för jämställd representation, det vi senare kallade ”Varannan damernas”.
På S-kvinnors förbundskongress 1975 kom kvoteringsfrågan upp i en motion. Motionären tyckte att det räckte efter en lång debatt med ett uttalande i frågan, men för Ulla räckte det inte med ett uttalande. Hon ville ta beslut om att skärpa kraven.
Hon tyckte att partistyrelsen skulle utfärda direktiv om att hälften av styrelseledamöterna i partiets organisationer skulle vara kvinnor. Tyvärr röstades hon ner och man enades om endast ett uttalande. Men Ulla fortsatte kampen tillsammans med många andra kvinnor och tjugo år senare, 1994, beslutade Socialdemokraterna om varvade listor. "Varannan damernas", en av de största och viktigaste reformerna för att förändra representationen av män och kvinnor i det politiska landskapet i Sverige.
Hon var också ordförande i socialnämnden och sedan kommunalråd i Luleå. Under den tiden såg hon till att många förbättringar skedde för oss kvinnor. Kvinnojouren Iris i Luleå fick nya och ändamålsenliga lokaler för sin verksamhet och jouren fick kommunala pengar till en anställd, vilket fortfarande betalas av kommunen.
Vi fick barnomsorg även nattetid i Luleå och hon drev igenom gymnasiebyn.
Sista åren ställde Ulla upp som volontär i Rädda Barnens second hand affär. Hon var även med på järnvägsstationen och hjälpte de flyktingar som kom till Luleå 2015, med kläder, leksaker och mat.
Ulla hade trots många engagemang också tid för sin stora släkt och många vänner. Hon var alltid generös med både små och stora kalas där alla små barn var särskilt välkomna, och hon var en väldigt viktig person för sina barnbarn Ella och Felix.
Tack Ulla för alla fina minnen du lämnat efter dig. För allt stöd och all uppbackning vi fått av dig, och för allt du varit delaktig i att skapa ett bra samhälle för alla.