Ulla-Britta Nymark, Ullatti, avled den 12 december i sitt hem, 90 år gammal.
Hon var yngsta barnet av åtta flickor, en pojke dog i späd ålder. För henne har inte livet varit någon dans på rosor. Som tvååring drabbades hon av polio, barnförlamning som det kallades då, och vistades i Härnösand för behandling. 2012 brännskadades hon svårt i ansikte, bröst och händer. Hon har också drabbats av smärtsam bältros strax före sin död. Hon hade vatten i hjärnan som ställde till det men övertalades – och hon godtog det – att det inte skulle göras något ingrepp som skulle bli för jobbigt sades det, men det hade sitt pris.
Ulla-Britta träffade poeten, diktaren och sångaren Vilho Axeli Ollikainen, WAO, i unga år, gifte sig och fick med honom fem barn.
Senare i livet träffade hon John som fick dela livet med henne i 42 år, fram till hennes död.
Ulla-Britta har varit postanställd i 43 år med Posten i sitt hem sedan 1917 då hennes mor tog över postsysslan. Posten var alltså hemma i huset 15 år innan hon föddes och fram till 1987. Hon föddes till postis, det har hon själv sagt.
Ulla-Brittas postbana började redan 1949, och de första åren var hon mest ute på olika vikariat som innebar olika sysslor. till exempel potatisupptagning som kunde ingå i ”göromålen” och ibland var det snävt om tid, den ordinarie föreståndaren stod på perrongen i Murjek, med väskan i handen och hatten på huvudet, och skulle iväg med samma tåg som Ulla-Britta kom med. Ingen tid fans för överlämnande.
Det är först på senare tid det överhuvudtaget varit fråga om posttider på landsbygden. Folk kom på posten när det passade dem bäst, så var det ända in på 60-talet. Särskilt ett par gubbar kom en god tid innan posten öppnade och det pratades om allt möjligt och skvallrades, så Ulla-Britta blev väl informerad om händelser i byn och världen. Posten hade hon hemma i huset tills den nya lokalen stod färdig 1987, men som eldhärjades under 1992. Efter provisoriska lösningar blev det post i butik, men utvecklingen av posten slutade med avveckling, nu finns ingen post alls.
Ulla-Brittas postbana slutade med pension 1993, då fick hon njuta av pensionen i 30 år.
Hon har gort många semester resor: till Madeira, Mallorca, Cala Bona och andra ställen och en gruppresa till Grekland där hon fått agera ”som mamma” för gruppen eftersom hon hade hand om reskassan.
Det märktes knappast på henne att hon drabbats av polio, hon kunde leva som alla andra. Hon var mycket aktiv och var på danser och deltog i gymnastikgrupper och kursverksamheter, bland annat den kurs som resulterade i två böcker om Ullatti. Hon har haft kassörssysslor i olika föreningar, både Trekantsloppet och den 9 mil långa cykelturen Linasvängen har hon båda åkt mer än tio år i rad. Hon har varit aktiv i blomsterfonden, idrottsföreningen, kyrkliga syföreningen, kyrkan och Byastugan. Hushållningssällskapet var hon med och återstartade efter några års uppehåll, så hon har inte legat på latsidan.
Ulla-Britta var mån om de sina. Många resor blev det till barnen Maria, Annikki, Niklas och Matti. Hon var alltid redo att hjälpa till med det som för stunden krävdes, barnpassning och annat. Mikael, SuMon och barnen som bor alldeles nära blev det naturligt att träffa mycket ofta. Men nu är barnen vuxna och har sina jobb och utbildning i Gällivare, så det har blivit bara veckoslutsträffar.
Hon var mycket omtyckt av bygdens folk som postis, föreningsmänniska och som den trevliga person hon var. Hon lämnar efter sig ett stort tomrum, ett sorgligt sådant för hela bygden som under de 40 åren haft henne som postfröken.
Det är med stor tacksamhet vi minns Ulla-Britta, men också djup sorg över den förlust som hennes bortgång innebär. Det känns tungt med sorgen och saknaden.
Ulla-Britta lämnar efter sig sambo, systern Margit, fem barn, tolv barnbarn och två barbarnsbarn.