Överstelöjtnanten med särskild tjänsteställning Torsten Sellin avled den 18 december 2021 i en ålder av 92 år.
Han var son till före detta chefen för Kungl. Bohusläns regemente Erik Sellin och hans maka Elsbeth (f. Grahn). Torsten sörjes närmast av sin fru Ulla-Greta och sonen Gustav, barnen Märta, Erik och Johan från ett tidigare äktenskap med framlidna Ulla Sellin (f. Björkman) samt barnbarn och barnbarnsbarn.
Torsten Sellin inledde sin militära karriär på Krigsskolan Karlberg med examen som fänrik 1952. Han tjänstgjorde vid Västerbottens regemente under 1950-talet, bland annat som signalofficer.
Torsten tillhörde den lilla grupp arméofficerare som rekryterades till Arméflyget i slutet av 1950-talet. Flygutbildning på helikopter genomfördes hos Ostermans Aero på Bromma samt 1960–1961 på Fort Rucker i Alabama USA. 1962 tjänstgjorde han som skvadronchef i Kongo med ansvar för helikopterverksamheten som genomfördes i FN:s regi under Kongokrisen.
1963–1965 genomförde Torsten Militärhögskolans högre kurs. 1970 tillträdde han tjänsten som chef för Arméstabens flygavdelning för att 1973 bli utnämnd till överstelöjtnant och chef för Arméns Helikopterskola i Boden och därmed ansvarig för arméflygets fortsatta utveckling.
1980 tillträdde han tjänsten som Markstridsinpektör vid Flygstaben. Torstens bakgrund som infanterist samt arméflygare var väl lämpad för att stärka markstridsförmågan i Flygvapnet, en verksamhet som länge varit eftersatt. Flygvapnets taktik med stor geografisk spridning av sina flygplan för att undvika fientlig bekämpning från luften kräver skydd av baserna på marken. Torsten och hans särskilt rekryterade medhjälpare höjde nivån på markstridsförbanden avsevärt genom utveckling av ny taktik, utbildning samt anskaffning av bättre vapen och utrustning. Han skapade förbandstypen Flygbasjägare som även utrustades med specialutbildade hundar som blev ett effektivt medel i bevakningen mot fientliga sabotageförband.
Allt Torsten Sellin gjorde vare sig det gällde Arméflygets verksamhet eller markstridsförbandens utveckling i Flygvapnet genomfördes med tydlighet, beslutsamhet och kraft. Dessa egenskaper hindrade inte att han var mycket omtänksam gentemot personal i sin närhet. Han stöttade alltid kollegor som hade problem på ett eller annat sätt.
Vi minns med stor glädje ”Totte” med sitt kartfodral och saknar honom som förebild vad gäller ledarskap, karaktär och kamratskap.