Tore Ripstrand, fd Riekkola, har avlidit vid en ålder av 84 år.
”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”
Orden är juristen Thomas Thorilds i Uppsala sent 1700-tal. Devisen har en plats i universitetsbyggnaden och är fortfarande föremål för diskussion. En tredje strof till devisen beskriver vår pappa, make, farfar, morfar och bror bäst; ”… och Tänka själv är störst”
Strofen har präglat mitt förhållande till mina barn. Strofen betyder inte att man negligerar andras erfarenheter utan att man beslutar själv. Det är inte minst viktigt i tider av sociala medier och ”fake news” samt innebörden i en annan devis; ”Massan är lika dum som den dummaste i massan”.
Politiska diskussioner med ingifta bröder där farfars bakgrund som gruvarbetare i Malmberget skulle inte ligga till grund för pappas egen uppfattning.
Pappa präglades av ett genuint och prestigelöst förbättringsarbete i alla verksamheter han bidrog i; Idrottsföreningen, Tennisklubben och Professionellt i Åtvidabergs gymnasieskola. Att tänka själv och stå för det publikt kommer inte utan en kostnad, ”street smartness” var inte pappas mantra men frånvaron av det är det som gör honom stor.
En händelse vid 6 års ålder kom att få betydelse för pappas liv och synen på det, händelsen som tog hans vänstra öga; - farfar reparerade en stol och olyckligtvis placerade spiken på en kvist – en öppning i köksbordet som pappa lekte under – det faktum att pappa tittade upp – allting i en oberoende händelsekedja med obegripligt låg sannolikhet då en singlande spik träffade honom i ögat.
Idrott blev en stor del av pappas liv med en idrottande inhysing i barndomshemmet Puoitak, Malmberget. På banvallen anordnades löparbanor, längdhoppsgrop och höjdhoppsställning medan syskonen skötte tidtagningen med föräldrarnas väckarklocka som hade sekundvisare. Idrottsintresset gällde alla idrotter med speciell vurm för längdskidåkning och tennis samt för barn och barnbarns idrottande. Jag ser fortfarande honom ”bolla” tennis med mina syskon på parkeringen utanför det egenhändigt renoverade ”Äppelhuset” i Åtvidaberg. ”Tottebomästerskapen” på, med mammas bröder, egenhändigt anlagd tennisbana vid Torne älv i Norrbotten inbegrep allvar. Mammas yngste bror gick segrande ur mästerskapen varje år utom ett då han lämnade WO till pappa då en fotbollsmatch kom i vägen; WO var ingenting som gjorde pappa stolt, han ville spela matchen.