Tore Lassi, Gällivare, har lämnat oss i stor sorg, 78 år gammal.
Hans närmast sörjande är hustrun Eva, barnen Susanne och Birgitta, 7 barnbarn och 2 barnbarnsbarn.
Tore föddes 21 april 1942, och är uppvuxen i Narken. Barndomshemmet där skulle bli en plats han frekvent skulle komma att återbesöka, under hela sitt liv, med både barn och barnbarn. Där spenderades varje sommar, han och hans familj blev en årliga besökare vid Harrens dag och Narkenveckan. Tore var känd och väl omtyckt bland byns övriga invånare. Man kan säga att han hade sitt hjärta i Narken.
Han började arbeta som mycket ung, först med att hjälpa till hemma på gården som ung pojke. Han brukade alltid säga till oss alla att man ska passa på att jobba mycket när man är ung och stark och har orken kvar.
I slutet av 50-talet började han en yrkesutbildning i Piteå på Strömbacka yrkeshögskola, för att bli murare, men bytte sedan inriktning till att bli snickare.
Han deltog i en del viktiga byggen i Gällivare kommun, bland annat har han varit med och byggt delar av Gällivare sjukhus och även delar av Boliden Aitiks gamla anrikningsverk.
Tore har alltid varit fackligt engagerad, och vikten att vara ansluten till fackliga verksamheter har han varit noga med att föra vidare till både barn och barnbarn.
Senare i sitt yrkesliv blev han förtroendevald till kommunalt skyddsombud, och med åren blev han slutligen huvudskyddsombud för hela norrbotten.
1958 träffade han Eva i Piteå, när han var där under sin utbildningstid.
Två år senare var de gifta och de fick totalt tre barn tillsammans, två döttrar och en son.
Tore och Eva hann fira 60-årig bröllopsdag den 27 november 2020, innan han lämnade oss den 10 december.
Tore var en varm och snäll människa, som funnits där som en stark ledarfigur både inom familjen och inom sitt yrkesliv, och även som tränare och lagledare i Malmbergets allmänna idrottsförening Maif under 70-talet.
Rättvisa och allas lika värde var något av hans ledord.
Han kunde vara envis och bestämd, men han hade också alltid glimten i ögat och nära till skratt. Vem minns inte alla de historier och anekdoter han berättat genom åren?
Tore hade ett stort jaktintresse och besökte ofta sina bröder i Dalarna till älgjakten.
Han hade också en stor förkärlek för skogen och friluftslivet i allmänhet. Att åka ut med båten för att fiska lite, plocka bär eller under vinterhalvåret åka ut och tända en eld för att grilla korv och pimpla var något som han verkligt tyckte om och gav ro till både sinne och själ.
Jag avslutar med en dikt som vi i familjen tycker passar honom mycket väl.
Jag drömmer jag vandrar i skog och mark
Jag drömmer jag åter är frisk och stark
Jag ser blåbär i skog och hjortron på myr
Jag ser öring i bäcken
och älg som flyr
Nu sover jag skönt, det är lugnt i mitt bröst
Det lindrar er sorg och skänker er tröst