Vår älskade Tage Krekula, Kiruna, gick bort den 3 december. Han somnade in lugnt och stilla. Närmast sörjande är hustrun Doris, barnen Kerstin och Kjell med respektive, barnbarn, barnbarnsbarn, syskon, släkt och vänner.
Tage föddes 1933 i Aareavaara som nummer sex i en syskonskara på elva. Han hade åtta bröder och två systrar. Hans uppväxtförhållanden var lika som för många andra i Tornedalen vid denna tid. Det innebar många syskon, knappa ekonomiska omständigheter och mycket arbete.
Tage började arbeta i skogen vid 13 års ålder. Vid denna tid blev ingen tillfrågad om man ville fortsätta att studera, utan det var tvunget att bidra till familjens försörjning. Tages far såg alltid till att sönerna var sysselsatta, särskilt under somrarna. Det var mycket arbete med höbärgning, utdikning, bärplockning med mera.
Tage tog körkort så fort som han fyllde 18 år. Detta innebar att han kunde ta jobb som chaufför och börja köra taxi för en av sina bröder.
I unga år träffade han sin blivande fru och livskamrat, Doris. År 1957 föddes dottern Kerstin och det unga paret beslutade att flytta till Kiruna. Tage började köra lastbil för en bror som hade åkeri i Kiruna. År 1960 utökades också familjen genom att sonen Kjell föddes.
Tage började arbeta vid LKAB 1965 som lastbilschaufför och fortsatte med detta till sin pensionering 1993, med undantag för några år på truckverkstaden i LKAB under sjuttiotalet.
Tage var en lite tystlåten person med ett sinne för humor. Han träffade ofta ” mitt i prick” med en ironisk twist i sina kommentarer. Han var omtyckt av sina arbetskamrater som han hade inom olika områden och tidsperioder.
År 1960 köpte Tage och Doris den tvåfamiljs fastighet som de alltsedan dess har bott i. Tage var en mycket händig och flitig man. Detta kom särskilt fram genom allt arbete som han har gjort i huset. Han gjorde reparationer och kontinuerliga förbättringar från källaren upp igenom huset till vinden, för att sedan börja om i källaren igen. Förutom huset i Kiruna så hade de även sommarstugor i Sattajärvi och i Sörmjöle, Umeå. Tage var alltid i rörelse och fixade det ena med det andra i sina fastigheter.
Tage har alltid haft en bra fysik som kanske grundlades i skogsarbetet i ungdomen. Alltsedan han pensionerades så promenerade han regelbundet varje dag. Detta fortsatte han med livet ut, förutom de sista tre månaderna. Längdskidåkning på våren var en annan favoritsysselsättning.
När Tage blev pensionär så passade det bra med barnbarnen. Han hämtade på dagis och fanns hemma med dem på eftermiddagarna. Han var mycket omtänksam och ville allas väl, speciellt ömmade han för barnbarnen. Ibland hade han svårt att unna sig själv saker, men det var aldrig något problem att ge till barnen och barnbarnen, tvärtom kan man säga.
Tage var en snäll person som inte tog någon stor plats. Viktigast för honom var att alla i familjen hade det bra. Han var mycket omtänksam. Tage var alltid snabb på att utföra olika uppgifter, både sådant som han planerat själv, likväl sådant som övriga familjen föreslog eller bad om.
Det sista året såg vi hur han sakta blev tröttare och skörare. Vi insåg att det fanns bara en utgång av detta, men ändå så ville vi tro att han skulle vara med oss ett tag till. Det kändes som att slutet kom överraskande snabbt trots allt. Vi sörjer och saknar Tage oerhört.