Vår käre äldstebror Sven Olof Salmi, Järfälla, har lämnat oss i en ålder av 83 år. De närmast anhöriga är döttrarna Helene och Birgitta med familjer, sambon Claire samt vi syskon med familjer.
Sven har varit med om en fantastisk livsresa och också klassresa, som här tecknas.
Han föddes i byn Idivuoma, Karesuando församling, norra Norrbottens län, och växte upp under enkla förhållanden. Han gick 7-årig folkskola i Karesuando, varav fyra år boende på arbetsstugan där under terminerna eftersom skolskjuts inte erbjöds. I sin tidiga barndom upplevde han Idivuomas elektrifiering och det gjorde att han tidigt fascinerades av elfrågor. Elektroteknik kom därför att bli hans stora intresse på olika sätt hela livet.
Efter folkskolan flyttade han till Kiruna 1953 och gick 4-årig utbildning till elektriker på KPU, Kiruna praktiska yrkesskola. Skolan grundades ursprungligen av LKAB för att trygga företagets försörjning av yrkesutbildad arbetskraft. Under utbildningen fick klassen vara med om att göra om elinstallationen i Kiruna kyrka, vilket eleverna och deras lärare var mycket stolta över. Hans stora idrottsintresse gjorde att han engagerade sig i skolans idrottsförening under studietiden.
Efter avslutad utbildning arbetade han som elektriker åt LKAB och Ramnelius elektriska i Kiruna i några år. Men läslusten var stor så han flyttade till Luleå för studier på Högre tekniska läroverkets ellinje. Där tog han studenten och tillika ingenjörsexamen 1963, vilket med hans bakgrund inte var vanligt på den tiden.
Han gifte sig 1962 med Margit Nyberg och blev far till två döttrar, Helene och Birgitta, som han inspirerade till att följa honom i sina yrkesval.
Det första ingenjörsjobbet kom att bli på Uppsala Elverk och därefter på Byggnadsstyrelsen. Så småningom gick flytten vidare till Stockholm och Stockholms läns landstings tekniska avdelning och senare gick han över till Brandförsvarsföreningen och dess Elektriska nämnd. Innan pensioneringen arbetade han i många år på EIO, Elektriska installatörsorganisationen. På flera av arbetsplatserna i chefsposition. Efter pensioneringen startade han eget företag och fortsatte att granska brandutredningar för försäkringsbolag och företag, utarbetade behörighetssystem för elinstallatörer, arbetade med rådgivning, etc.
Elsäkerhet blev hans kall och han skrev många instruktioner under årens lopp och även en handbok att användas vid vidareutbildning för elektriker, elingenjörer och brandfolk.
Sven var en flitigt anlitad föreläsare ute i landet och på Polishögskolan. Därutöver var han ofta anlitad som sakkunnig vid domstolar gällande bränder där det kunde vara elektrisk brandorsak. Han var också anlitad som expert utomlands vid utredningar av bränder i elektriska anläggningar, bland annat i USA och Brasilien.
På semestrarna besökte han ofta hembygden Idivuoma där han tillsammans med sina syskon ägde föräldrarnas tidigare hemman. Han var också mycket intresserad av sin släkts samiska bakgrund och utforskade den under många år.
Sven var flitig på att hålla kontakt med alla sina syskon och även syskonbarn. Under de sista levnadsåren sviktande hans hälsa, men han hade ett fantastiskt stöd i sin sambo och livskamrat Claire sedan drygt 30 år tillbaka. Hon och dottern Birgitta fanns vid hans sida när han lugnt somnade in.
Sven var en stor förebild för oss yngre syskon och han månade om oss och uppmuntrade oss på olika sätt. Han var också en mycket generös, hjälpsam och godhjärtad person, så saknaden är stor för oss.