Sportjournalisten och ishockeyanalytikern, tillika Hockeyjournalisternas hedersordförande Sven Ulf Jansson, Sundborn, född och uppväxt i Hofors, har avlidit 87 år gammal den 1 april.
Närmast anhöriga är barnen Lisa och Henrik, samt fyra barnbarn.
En av färgstarkaste sportjournalisterna, även respekterad utomlands, som bevakat 50 ishockey-VM, tio OS och nio fotbolls-VM och med jämna mellanrum hördes som expertkommentator i radion.
Ulfs frånfälle var högst oväntat, efter en kort covidinfluensa, dagarna före påsk, vilket gjorde att hjärtat slutligen satte stopp, på Falu lasarett.
”Tyst slocknar en mänsklig hjärna efter år av glädje och strid. En blomma, en människa, en stjärna har sin bestämda tid” citatet från Hjalmar Gullbergs dikt i dödsannonsen passar så väl in på Ulfs händelserika liv, gärna kryddad av livets goda ting, som han såg till att ofta förverkliga fullt ut.
Ulf var en auktoritet, omvittnat allmänbildad, att han var hockeynörd stämmer delvis, men lika mycket natur-, mat-, fiske-, trav- som musikintresserad, lyssnade gärna på klassisk musik. Själv spelade han lite dragspel.
Uppväxt bland två yngre systrar, och idrotten kom tidigt in i hans liv. Blev ungdomsledare i Hofors, därpå jobb som assisterande vaktmästare på Bosön 1954, och skrev för Norrlands-Posten i Gävle – för tio öre raden.
Idrottsprofeten Torsten Tegnér på anrika Idrottsbladet fick korn på begåvade Ulf som blev anställd.
”Men det var efter att jag bedyrat att jag kunde skriva bandy” berättade Ulf skrattade för mig.
Efter tolv mycket framgångsrika år på IB, blev han 1967 sportkrönikör på tidningen Se med Sport i Bild.
Värvades till GT 1974 och blev snabbt en stridbar sportchef, varpå Ulf 1995 övergick till frilansverksamhet, med bl.a. ”Puckprat” på Internet i hockeyligans regi.
Som en av Europas första NHL-scouter, hjälpte Ulf till så Ulf Sterner gjorde proffsdebut i New York Rangers, i januari 1965. Det blev stora rubriker, inte minst i Kanada och USA.
I den vevan, då de två fortfarande var kvar i Winnipeg, så gjorde Ulf ett omtalat tv-framträdande, sedan Sterner fått åka tillbaka till hotellet.
Efter en bättre middag, med den lokale tv-bossen, intervjuades Ulf i direktsändning, varpå det blev dags för vädret – glad i hågen såg han sin chans, tog över pekpinnen, från en minst sagt häpen presentatör.
”- Se upp gott folk, för i morgon finns det risk för fallande grön snö över Winnipeg…” varpå sändningen bröts. Morgonen efter smög Ulf försiktigt, med djup ångest, till hotellmatsalen och möttes av – skrattsalvor, hurrarop och blev unisont kallad ”the Weatherman!”
Resterande ”storys” blir enbart som en krusning på ytan, för minnena står bokstavligen på kö, som då han…
… blev initiativtagare till att bygga landets första inomhushall, för friidrott, på Signalskolan i Marieberg i Stockholm, efter att ha blidkat överste löjtnanten.
… som 19-åring eskorterade USA:s friidrottstrupp från Bromma till hotellet i city, och såg rasismen på nära håll, tog snabbt ställning för en utstött lagmedlem, som snabbt blev till en artikel i IB.
… utbytte djupa tankar med ryske demontränaren Anatolij Tarasov – trots språkförbistringar. Krisade det så ritade man gubbar. Bra spelare fick stora huvuden, de dåliga små.
… mötte blivande drottningen Silvia och bjöd upp till dans, på nattklubb i österrikiska Seefeld, under för-OS 1975. Men då blev det tvärnobben, adjutanten kom snabbt emellan och sa kort: ”nej, det passar sig inte alls!”
… förkunnade alltid att Tumba betytt mest för ishockeyn, men såg Sterner som en av de största spelarna genom alla tider.