Han föddes och växte upp i Hörntorpet, Sattajärvi som nummer fyra i en syskonskara på åtta. Hans föräldrar var Natanael och Helga Pääjärvi. I byarna runt Hörntorpet blev han känd som Torpan Sigvartti, prefixet kommer från Hörntorpet. I Kiruna och med familjen blev han Sigge.
Sigge var en tusenkonstnär och estet med intressen som musik, sport, måleri, foto, snickeri, bygge, jakt och fiske. I övre tonåren var han vokalist i Tornedalskvintetten med Bengt-Ola Kauppi, Pajala, som kapellmästare. Sigge tränade också flitigt, friidrottade, gymnastiserade och spelade ishockey i Pajala IF. Men det var fotbollen som blev hans sport, i Sattajärvi IF och senare i Kebne, Kebnekaise IK Kiruna.
Många år efter avslutad fotbollskarriär drog han på 90-talet igång marknadsfotbollen i Pajala där vi med rötter från Hörntorpet utmanade Pajala IF. Sigge löptränade också flitigt och var med och bildade löpargruppen "Run for Fun" i Kiruna och deltog i lopp som Marknadsjoggen i Pajala, Raketsteget och Leva Livet-loppet i Kiruna.
Lärarbanan startade han i Pajala, fortsatte i Kiruna och den återupptogs där, efter tre års lärarutbildning i Umeå. Sigge var en av grundarna och chef för distansstudier på universitets- och högskola i Lapplands Studieförbund till sin pension.
Sigge hade flera smultronställen, hemmet på Hermelinsgatan i Kiruna, kojan vid Rautas, stugan i Aavaniemi, Laxforsen och barndomshemmet i Hörntorpet. Han älskade sitt barndomshem i Hörntorpet och var alltid med när det genomfördes renoveringsprojekt, aktivt i sina krafts dagar och sista tiden som senior advisor. En höjdpunkt på året var också Pajala marknad då han gärna minglade på Soltorget och diggade till Raj-Raj band för att på kvällarna sedan underhålla oss alla med historier, musik och dra igång allsången ute vid brasan.
Sigge var mycket mån om den närmaste familjen och släkten. De senaste åren höll han telefonväxeln på Norrbottensradion sysselsatt så gott som varje fredag då han ringde in till Finnmix för att framföra hälsningar på släktingarnas bemärkelsedagar.
Sigge fick med sin älskade Barbro två pojkar, Magnus och Mattias. Sedan kom två barnbarn, Naima och Kalle och på livets höst fick han uppleva två barnbarnsbarn, Tyra och Viggo, familjemedlemmar som han höll varmt om hjärtat.
Sigge tyckte om att minnas tillbaka och vi pratade ofta om gemensamma minnen och upplevelser. Sigge var en av få kvar i livet som kom ihåg vår farfar och farmor, båda födda på 1800-talet. Han var mycket tillfreds när vi i bokform kunde dokumentera Livet i Hörntorpet, där nu flera minnen finns nedtecknade. Han hade ett gott minne, vår bror och berättade gärna mustigt och roligt.
Vi saknar honom stort!