Vår älskade mamma Sanni Björkenäs har somnat in i en ålder av 90 år.
Den 3 januari 1031 föddes Sanni i Finland - Sodankylä, hennes pappa dog när hon var endast 10 år gammal och hennes mamma kunde inte ensam försörja sina sju barn, Sanni togs då om hand av faderns släktingar.
Sannis mamma arbetade som kock och städare vid ett vägbygge och träffade barnen sporadiskt, hos sin nya familj hade hon det bra men självklart saknade hon sin mamma.
1944 var tyskarna på väg mot Sodankylä och då började den långa vandringen mot Sverige till fots, även kossorna var med.
Efter 14 dagars vandring efter småvägar kom de fram till Matarengi i Sverige. Därefter transporterades de till Boviken utanför Skellefteå där befolkningen ställt bagar- och sommarstugor till förfogande.
Vistelsen i Boviken varade i hela tio månader. Den 7 juli 1945 återsågs Sodankylä, ja det som nu fanns kvar eftersom tyskarna hade bränt upp i princip allting, så glädjen att återse hemlandet förmörkades av att se krigets härjningar. Speciellt synen av Rovaniemi, en sönderbombad stad i ruiner, har etsat sig fast hos Sanni.
Även hemma blev man påmind om krigets faror och fasor, trots varningar hände olyckor. Fasterns make sprängdes till döds och en av Sannis bröder skadades av minor.
Som 15 åring (1946) begav sig Sanni till Finska Kaaresuvanto där modern befann sig med en ny man som hon fick ytterligare tre barn med. Här fanns arbetstillfällen för Sanni. Bland annat hade hon en tjänst som skolvaktmästare kombinerat med arbete i skolköket.
I Svenska Karesuando jobbade hon också på Grapes Hotell och jag tror att det var där hon fick nys om en tjänst som piga i en by i Svenska Tornedalen som hette Kuoksu.
Min farfar var änkeman och behövde anställa en piga så den 3 februari 1951, precis fyllda 20 år, kom Sanni till Kuoksu. Det tog inte länge innan det sa "klick" (som Kungen sa när han träffade Silvia) och hon och min far, Edvin, blev ett par. Kouksu har hon sedan dess kallat "sin plats på jorden". Där har hon bott i drygt 70 år.
Sanni och Edvin fick sedermera sju barn som numera är utspridda från Kiruna i norr till Ystad i söder.
Fyra dagar före julafton år 2000 dog pappa Edvin och Sanni blev änka.
Det var mycket jobb med jordbruk och småbarn. Sanni fick ofta ta hand om allting ensam eftersom pappa Edvin kunde jobba borta veckovis. Jordbruket lades ner omkring 1966.
Efter det jobbade Sanni inom hemtjänsten i cirka 30 år. Hon har även haft hand om Kuoksu blomsterfond i ett tiotal år. Hon har varit med i kyrkans arbetskrets där de handarbetade med olika alster som sedan såldes, pengarna de fick in skänktes till olika välgörenhetsorganisationer.
Efter ett par svängar på sjukhus så fick Sanni flytta in i Blomstergården i Vittangi men det blev bara 10 dagar hon hann bo där. Det blev en sista resa till Gällivare sjukhus. Samma sjukhus där jag (Tomas) påbörjade livet, där fick hon fick avsluta sitt.
Den 17 oktober 2021 tog hennes långa liv slut. Hon finns inte mer men inom oss kommer hon alltid att leva vidare och vi kommer att sakna henne så oerhört mycket.
Vi älskar dig mamma, sov i ro.