I dag skulle vår pappa Rune Ersson ha fyllt 84 år. Han föddes på Urbandagen den 25 maj i Kuivakangas, på sommarens första varma dag.
Snart tog han lärlingsplats som elektriker hos Fritz Sundström i Övertorneå och via Luleå vidare till Luftfartsverket i Kiruna, där han utförde sitt arbete med glädje i 30 års tid, “vireä työmies ei ole koskhan työtön”. Som elektriker och med sin varma personlighet har han livet igenom spridit ljus och värme omkring sig.
Under ett jobb i Aapua mötte han vår mamma som han höll fast vid hela livet. Under 54 år som gifta hann de uppleva mycket tillsammans på hemmaplan i Kiruna, i Tornedalen eller på resor runt om i världen. Hus och stugor har byggts upp genom åren och fanns det en stubbe eller sten i vägen flyttade han på den oavsett storlek. ”Jos se vain on Europasta irti” fick vi ofta höra.
Oss fyra barn hjälpte han gärna oavsett var vi valde att bosätta oss, från Kiruna i norr till Skövde i söder. Arbetsvästen följde alltid med vid besök -”ei lähteä kirjatta kirkkon eikä kirvettä metthän”.
Med en trygghet stöttade han oss också att tro att ingenting är omöjligt – ”Det gick för Sara också fastän hon var 90”. ”Då ska vi se sa blinda Sara” sa han när han tog sig an en ny utmaning. Alltid fanns det något att uträtta, eller att räta ut. ”Kommer fint, täcker bra” kommenterade han arbetet när någon vägg eller något tak kom upp på de många byggnader han reste.
Som hans lärlingar har vi inte bara fått hans visdomsord utan också del av hans rika kunskapsbank. ”Sen vuoksi seppä pihet pittää että ei kynnet palaa” sa han, men gjorde ofta arbetet själv ändå.
Bärplockning under sommar och höst stod högt på prioriteringslistan och frysarna fylldes. Trots sitt idoga arbetande fanns han alltid tillgänglig för oss, med på skidor, följde barnbarnens aktiviteter och på fisketurer där han ofta var lyckosam. Lyckosam var han även i Lapplandsmästerskapet där han fortfarande är den ende dubbelsegraren.
Sista vändan till fiskevatten i norska fjällen blev i anslutning till hans 80-årsdag. Körsång med uppträdanden på äldreboenden var ett uppskattat inslag i vardagen.
Motion har alltid varit en viktig del i hans liv. På skidor eller cykel tog han sig dagligen till arbetet på flygplatsen i Kiruna. Efter pensioneringen fortsatte skid- och cykelturerna, promenader samt regelbundna simning på simhallsbadet. Det var just under en motionssimning där som han oväntat avled och ett rikt liv nådde sitt ände.
Ett fint liv som vi, barnen med respektive, barnbarnen och mamma Nelly ser tillbaka på, gläds över och minns med kärlek.