Min make Ronald, vår pappa, farfar och morfar, har avlidit 90 år gammal den 22 januari 2024.
Ronald föddes 1933 i Narvik. Han var sju år gammal när Narvik ockuperades av tyskarna under andra världskriget. Det var en tuff tid för många och inte minst för Ronald och hans ett år äldre bror Jack. Under några somrar transporterades barn från Narvik till säkrare platser utanför Oslo. Så även för Ronald och Jack.
Efter kriget och i slutet på 1940-talet erbjöds Ronald en provanställning som glasmästare i Kiruna och som han tackade ja till. Det var så Ronald hamnade i Kiruna. Väl där träffade han Ruth och de gifte sig 1953. Ronald och Ruth fick så småningom anställningar inom LKAB.
När ekonomin var säkrad i och med att båda hade arbete kunde barnen komma under 1950- och 1960-talet. Vidare kunde ett hus byggas i början på 1960-talet.
Ronald har varit en engagerad person vad avser rättvisa, politik och fackföreningsrörelsen. Under den stora gruvstrejken på LKAB 1969-1970 ingick Ronald i strejkkommittén, som stred för bland annat gruvarbetarnas rätt till månadslön. Under resterande arbetstid fram till sin pensionering var Ronald anställd på LKAB. Vid sidan av sin anställning var Ronald engagerad i Kiruna, inom gruvtolvan, som ledamot i byggnadsnämnden och även som nämndeman inom rättsväsendet.
Ronalds och Ruths intresse var stort för stugorna i Parkalompolo och Sandviken. Efter pensioneringen ägnades mycket tid till att vara där för hjortronplockning, fiske och snickrande samt att träffa barn och barnbarn. Många nära och kära kan vittna om Ronalds glada lynne. Han hade ofta humoristiska kommentarer till olika situationer i livet.
Ronalds stora kärlek var Ruth genom hela livet. Ett kärt minne från dagen då det firades diamantbröllop i Sandviken 2013 med barn och barnbarn var när Ronald skulle hålla ett litet tal och sa ”Det här är min diamant” och så pekade han på Ruth.
Livet har varit långt och rikt för Ronald och vi minns honom med värme och kärlek.