Rolf Berggård är borta. En viktig kulturperson har lämnat sin hemby Kangos och många kulturvänner runtom i Norden.
Rolf Berggård var en av de som tidigt stöttade idén om en stödförening för Laestadiusmuseet i Pajala. Det var under en Laestadiusdag i Lainio sommaren 2008 som idén kom upp. Rolf själv blev sedermera en av föreningens hedersmedlemmar. Han var inte sen med att komma med och dryfta idéer till stöd för verksamheten som var mycket beroende av frivilliga krafter.
Under de sista åren var han visserligen inte så synlig i vår lilla grupp som värnar om arvet efter Lars Levi Laestadius. Men vi visste att Rolf fanns med i andanom och på sitt håll tänkte i samma banor. Han hade drabbats av en allvarlig sjukdom vilket inskränkte hans aktiva deltagande.
Själv var Rolf Laestadiusättling, något han inte gjorde något nummer av utan såg som en uppgift att sköta. Han var barnbarnsbarn till Eleonora Laestadius, äldsta dottern till Lars Levi och Brita Cajsa, i hennes äktenskap med bonden Henrik Mäkitalo från byn Kangos.
I denna släktgren finns många pedagoger. Flera av dem i Kangos, bland annat Rolfs farbror skolläraren Edvin Mäkitalo, en centralgestalt i byns kulturella strävanden.
Ett resultat av dessa finns att skåda i hembygdsområdet med ett stort antal byggnader och föremål från trakten. Rolfs betydelse för detta hembygdsmuseum går inte att underskatta. Under Laestadiusveckan sommaren 2005 gjorde vi ett besök där med Rolf som guide. Man kan säga att Kangos hembygdsgård var på sätt och vis en förlängning till Laestadiusmuséet.
Där guidade han även de långväga besökarna från USA. Från Eleonoras släktgren var det ju några som emigrerat till Amerika. Deras ättlingar hade Rolf och hans hustru Eila levande kontakt med, de besökte både Kangos och Pajala. Våren 2007 hade Amerikagästerna med sig en minnestung gåva till Laestadiusmuséet: Lars Levis silversked som gått i släkten från generation till generation och nu fick komma hem till den ursprungliga användaren.
En annan sida av Rolfs pedagogiska verksamhet var hans arbete som rektor för Malmfältens folkhögskola där han lär ha varit en mycket uppskattad folkbildare.