Käre Rolf!
I förväntans tid, i den skira grönskans tid har du Rolf valt att lämna oss. En del av oss, som du lämnat i sorg och vemod finns här i Kangos kyrka idag. På grund av de svåra tiderna vi har nu i världen med Corona, är många av oss förhindrade att vara här. Även om denna hälsning är ur mitt perspektiv, passar nog det mesta in för de flesta i släkten som var så central i ditt liv.
Du var så mycket och så viktig för din familj, din släkt och dina vänner såväl i hela Sverige som så långt bort som i USA.
Ditt stora intresse för historia, för olika kultur- och samhällsfrågor vittnar om ditt breda och djupa engagemang. Du läste väldigt mycket och förde intressanta samtal om litteratur, musik, opera och konst med dem av oss som hade något uns av din kunskapsbank.
Från facklig verksamhet, musei- och kyrkofrågor till byaålderman i Kangos, sträckte sig dina intressen. Du reste under ditt långa liv en hel del och på äldre dar gjorde du även en resa med Eila till släkten i USA.
Mina egna minnen spelar revy. Jag träffade dig och Kerstin första gången hos Torsten i Skellefteå 1969. Jag minns att jag var lite nervös. När vi skildes sa du med glimten i ögat och ändå med allvar i rösten ” Välkommen till Kangos Helmi”. Den artigheten förstod jag senare var ärligt menad. Sådan var du Rolf. Du var generös. Välkommen och varsågod var signum för ditt sätt att vara. Senare sågs vi i er lägenhet på Folkhögskolan i Kiruna. Det var länge sedan. Vi var alla unga då. Det var nyår och fest. Minns också er hund Musti, som slukade choklad utan att andas. Sen ville han ha mer.
En sommar vandrade vi i Kebnekaise, som du var mycket bekant med. Där har vi också ett av dina stora intressen och kunskapsområden i geologi och botanik. I Abisko anlitades du ofta som guide för turister. Minns att när Torsten och jag skulle till Abisko, bad du oss fylla bilen med rallarrosor. Du ville att dina vänner där kunde smycka fjällstationen.
Tillsammans med din far, dina bröder och några vänner åkte ni årligen på fisketurer till fjällen. Råsto och Pältsa har man minsann ofta hört talas om.
Slutligen har jag ett särskilt tack från Cecilia och David som du hjälpte med kontakter, så de kunde genomföra sin vigsel i Nikkaluokta under sin långa vandring i fjällen. Dina goda vänner Sarris hjälpte till och bland annat fick de en unik stuga att sova i. Oförglömliga minnen för ungdomarna. Sådan var du Rolf. ” Ei ollu käsi koukussa”.
Tack Rolf för allt som du gett såväl till de yngre som de äldre i denna stora familj. Du blev viktig för alla på olika sätt.
Vila i frid! Sov i ro!