Även ett levande liv tar slut. Ett hjärta av guld slog sitt sista slag.
Ett hjärta som rymt så mycket kärlek att det hade räckt till hela mänskligheten.
Världens bästa Poul, morfar, svärfar och pappa och en av de mest fantastiska människor jag någonsin träffat har lämnat oss. Himlen har fått en stjärna. En riktig MegaStar!
Om någon behöver hjälp där uppe kommer hjälp att finnas. Oavsett om det handlar om hälso- och sjukvård, kvantfysik, Einsteins relativitetsteori, skidåkning, dykning, hur man bygger en stenmur (eller två), hur man åker inlines och skridskor, hur man tvättar träd, hur man jagar sjöfågel, hur man fångar fjärilar, hur man sköter en trädgård, hur man kokar te och ägg (dessvärre blir det inget mer kulinariskt i himlen med hjälp av pappa, men ingen är väl HELT perfekt), vilken bilhjälm man behöver, hur man gör för att ledsna på kaviar och champagne, hur glassmagen fungerar, vilka klassiska stycken som berör själen, lösningen på Palmemordet, hur många böcker man behöver och mycket, mycket mer.
Pappa fick somna in hemma och jag fick hålla pappas hand och säga att det var dags att släppa taget och att vi förlåter honom för att han inte stannade tills han blev 100 år som han lovat. Jag fick argumentera med agnostikern och berätta hur jag som troende "vet" hur nästa dimension ser ut. Att änglarna kommer och hämtar hans själ och att mamma, min lillasyster, hans storasystrar och föräldrar, vår undulat Putte, vår Berner Sennen Teddi, Bo, Bengt, Gurli, Rylle, alla gamla studiekamrater och de släktingar och vänner som redan lämnat jordelivet kommer välkomna honom med öppna armar. (Men om jag har fel fick han lova att komma ner och berätta)Ett farväl går aldrig att förbereda sig för. Vi kämpade hårt och saknaden är redan bottenlös. Men varje djup sorg har förlorad glädje som motpol. Sorgen är, trots allt, den djupaste ära som glädjen kan få.
Pappa Poul var läkaren som emigrerade till Sverige redan 1956. I Haparanda hittade han en ung vacker tjej som blev hans fru och min mamma. Via Gällivare hamnade de i Kiruna där de levde ett rikt och intressant liv. Som provinsialläkare, som privatpraktiserande och som distriktsläkare var pappa Poul en oerhört uppskattad läkare som alltid tog sig tid att prata med och följa upp sina patienter. Otaliga är de vänskapsband som knöts under decennier i den karga natur som Kiruna med omnejd erbjuder. Skidåkning i Riksgränsfjällen både utför och uppför, jakt (vad gäller fiske brukade pappa säga: ”att fiska är som att skjuta rakt upp i himlen och förvänta sig att det kommer förbi en fågel), skridskor (jo, han hade svarta konståkningsskridskor redan på 60-talet), inlines (jo, han åkte kors och tvärs på dem, både på tävling och när han var bjuden på middag i andra änden av staden). Somrarna tillbringades i princip utan undantag i det älskade gamla hemlandet, Danmark. Pappa fortsatte arbeta långt upp i åren. Runt om i Sverige, Norge och på Grönland samt som skeppsläkare på kryssningsfartyg runt hela världen. Han älskade verkligen sitt jobb och sina medmänniskor.
Med specialistbehörighet i allmänmedicin och med sin aldrig sinande nyfikenhet skaffade han sig en kunskap av nästan episka mått. Man kunde fråga honom om allt ända in till slutet.
Pappas livsmotto var att leva lycklig! Det lyckades han med och lyckades dessutom sprida till sina medmänniskor. Hans livscitat ”Livet blir aldrig som man tänkt sig. I gengäld blir det oftast mycket bättre” får vi alla fortsätta förvalta en stund till på jorden.