Östen, den äldste sonen till Kaisa och Mattias Mukkavaara, föddes 1938.
Som grund hade han den sjuåriga folkskolan i byn Mukkajärvi. Efter skolan bistod han sin far i skogsavverkningar men gjorde avbrott för studier på Björkfors skogsskola och på Lantmannaskolan i Vojakkala.
Han praktiserade en sommar med växthusarbete i Vindeln och fick utveckla sitt intresse för trädgårdsskötsel, vilket gav sysslor i barndomshemmet och senare kring villan i Umeå. Lusten att fortbilda sig växte och han sökte sig till Folkhögskolan i Sunderbyn och senare till en ingenjörsutbildning som fanns i Haparanda under en period.
Han fick anställning i Norrköping inom byggen medan hustrun Birgitta fullgjorde sin utbildning till förskollärare. Därefter flyttade de till Umeå, där Östen fick anställning som arbetsledare hos Hallström och Nisses som senare blev Peab. Han framställde ritningarna till föräldrarnas nya hus samt färdigställde den med övriga krafter i familjen år 1966.
Under sin tid i Umeå deltog Östen i Jalles TC en idrottsförening med skidåkning och löpning som största intressen. Otaliga är de skidtävlingar i Västerbotten som han har deltagit i och nått topplaceringar. Några Vasalopp har han också avverkat. Den stora satsningen har varit maratonlopp i olika delar av världen. Sammanlagt har han sprungit fyrtiofyra maratonlopp. Ett år blev han även Norrlandsmästare. Senare blev han banmästare för Maratonlopp.
Det krävs målmedvetenhet och uthållighet för sådana prestationer och det hade Östen såväl i arbete som på fritiden. Han ställde alltid upp när någon behövde hjälp. Han kunde så gott som alla praktiska göromål inom byggnadsbranschen. Under sin tid i Umeå utbildade han sig ytterligare på Axelsons institutet i Stockholm. Han läste in litteratur hemma på fritiden och reste regelbundet på veckosluten till Stockholm för handledning och tentamen. Där lärde han sig massage och zonterapi och sadlade om på äldre dagar och bistod många människor med sina kunskaper och sin förmåga.
När han blev pensionär flyttade han till Mukkavaara och tog där del av bygdens kultur. Med sin goda fysik som han uppehållit genom åren gjorde han en värdefull insats i Pirttijärvi sameby vid renskiljningar. I grannbyn Jänisjärvi blev han ledare i gubbgympan. Han tog jägarexamen och blev medlem i Jänkisjärvi viltvårdsområde. Till och med en kör i Övertorneå fick glädje av hans sångröst.
Sina sista år levde han i Kalix tillsammans med sambon Irene. Sent i livet drabbades han av parkinsons sjukdom, men tog det förhållandevis med jämnmod. Han avled några veckor före sin 84-årsdag.
Det är tomt att mista en bror, men han lämnar ljusa spår efter sig. Spår som finns kvar i våra liv och i de tavlor han målat. Vi fem syskon som vuxit upp med honom och tagit del av hans välvilja och hjälpsamhet, är djupt tacksamma över att vi fått uppleva vår försynte bror, som fyllt sitt liv med arbete och harmoni.
Den klassiska musiken var hans glädjekälla liksom all dansmusik. Han var en fridsam man som levde med en försonande förståelse om sina medmänniskor.
Närmast sörjande är dottern Antoinetta och sonen Mats samt sambon Irene liksom vi kvarvarande fem syskon med familjer.