I brytningstid när flyttfåglarna återkommer till nordliga marker somnade Östen lugnt in på Älvgården i Gällivare. Nittiotre år, yngst och enda kvarlevande av de sju syskonen från Raddnik.
Där i en liten gård i skogen väster om Nattavaara bodde familjen. Gamla farmor Mallo tillhörde också hushållet och hjälpte till med barnpassningen. Vid tvåårsåldern var Östen med om den vådliga flytten till Nattavaaraby där ett modernare hus väntade. Med stort flyttlass bar det iväg med ungar, bohag och boskap genom skogslandet. Lasten välte, syster Elsa som var några år äldre än Östen höll på att förlora kattungen.
Barndomsåren tillbringade Östen i Nattavaaraby. Där visade han tidigt sitt stora intresse för skogen. Efter studier på Älvsby Skogsskola fick han arbete som skogskonsulent åt Skogsstyrelsen, ett jobb han varit trogen.
I mitten av femtiotalet gifte sig Östen med Gunnel Mattsson och sonen Rolf föddes. I slutet av sextiotalet flyttade familjen till Gällivare. Nattavaaraby låg ändå varmt om hjärtat, en stuga på ett av skogsskiftena rustades upp och utnyttjades flitigt under alla år.
I början på åttiotalet träffade Östen Ingegerd Sundkvist. De delade intresset för resor och gjorde många turer till Nordnorge tillsammans med goda vänner. På somrarna kopplades husvagnen på bilen. Då besöktes de två systrarna i Porsi. Vintertid bar det även iväg utomlands till solen och varmare länder. Sonen boende på Öland var också ett resmål. Älg- och fågeljakt var ett annat fritidsintresse. Likaså hundarna han tränade för jakt. Östen tog även initiativ till bildandet av Nattavaara Jaktvårdsområde där han även var ordförande en period.
Han planterade och röjde i de egna skogarna, plockade svamp och bär. Han sa ofta, ”mitt jobb är min hobby”. Var man orolig för frostnätterna vid årets hjortronblomning var det bara att ringa Östen, han hade alltid koll på hur hjortronen tog sig ute på myrarna.
Östen var en omtyckt chef och arbetskamrat. Vännerna många. Han var inte den som ordade i onödan, men om samtalen kom in på skogen och dess skötsel var han en intresserad och kunnig rådgivare. Trakterna runt Gällivare och dess innevånare kände han väl och han samla in gedigna erfarenheter under sitt långa arbetsliv.
Vi är många som kommer att sakna Östen. De närmsta är Ingegerd, Örjan och Henrik med sina familjer. Rolf, Ann och Viktor.
För mig var morbror Östen en kär generationslänk till en annan tid. Ett liv där bäckar och tjärnar, myrar och tallhedar brukades varligt och erbjöd överlevnad. Kunskaper vi jäktade nutidsmänniskor borde intressera oss för och ta vara på mer.