Ossian Tornberg somnade in för gott den 27 augusti i en ålder av 90 år och 1 månad. Ossian växte upp som näst yngst i en stor syskonskara i ett småbrukarhem i Nedre Vojakkala. Mor Anna skötte korna och hushållet. Far Verner var en mångsysslare med engagemang i jordbruket, skogen, egna sågverket, taxirörelsen – och inte minst i politiken och jordbrukets ekonomiska föreningar. Ett engagemang som även kom att prägla Ossians livssyn.
Uppväxten vid Torneälven och hans personliga upplevelser av striderna på andra sidan gränsälven under andra världskriget påverkade honom starkt. Strider som ledde till att familjen periodvis tvingades lämna hemmet. För Ossians del innebar en karriär som reservofficer och kapten i flygvapnet.
När syskonen lämnade bygden så valde Ossian att vara kvar i Haparanda. Efter realskolan blev det några år på lärarhögskolan i Luleå som underlättades av ett finnbygdsstipendium för blivande lärare som var beredda att arbeta i Tornedalens skolor.
Under realskoletiden mötte han Rut Asplund från grannbyn Kukkola. De bildade familj och bosatte si9g i Nikkala då Ossian arbetade som folkskollärare i Salmis. En jobbpendling som under flera år sköttes med cykel. I Nikkala fanns också stugan på ön Kolmikuusi som sommarens paradis.
Det var också under tiden i Nikkala som Ossian valdes in i kommunfullmäktige för Centerpartiet. Ett uppdrag som han hade under flera decennier med ett flertal ledande positioner i kommunen. Inom Centerpartiet var han engagerad på alla nivåer bl a som ordförande i Haparanda, vice ordförande i Norrbotten och ledamot i förtroenderådet och valberedningen på riksnivå. Han var också påtagligt nöjd med att det politiska engagemanget förts vidare till barn och barnbarn.
Efter fortbildning blev det jobb som yrkesvalslärare, studierektor och rektor på högstadiet på Gränsskolan i Haparanda och flytt av familjen till nybyggd villa i Närsta. Under tiden på Gränsskolan tog Ossian till en unik elevdemokrati med en gemensam styrelse med elever och lärare, GAS-kommittén, som fick nationell uppmärksamhet. Uppdraget som rektor fortsatte på Edenskolan, Språkskolan, Grankulleskolan och som ledare för kulturskolan.
Efter ett par år i Haparanda drabbades Ossian och familjen av en stor tragedi då hustrun Rut hastigt avled. Ensam med fem barn lyckades Ossian hålla ihop familjen med hjälp av syskon, vänner och kyrkan. En avgörande betydelse hade Gerda Harila som senare blev Ossians andra hustru.
Sorgen över att inte bara ha förlorat en hustru utan även barn och barnbarn var påtaglig. Familjen och släkten var viktig för Ossian. Mycken tid ägnades åt att introducera dem i naturens, släktens och Tornedalens betydelse. Hans frimodiga presentation av släkten Tornbergs svenska historia på meänkieli vid en släktträff i Kuusamo uppskattades och lockade fram många skratt.
När Ossian fick möjlighet att i förtid lämna jobbet som rektor blev det mer tid till annat engagemang. Då hade han och familjen återvänt till hemgården i Nedre Vojakkala. Uppdraget som byaålderman togs över från pappa Verner.
När naturbruksgymnasiet (f.d. lanthushålls/lantbruks/trädgårdsskolan) lades och hotades av rivning räddades byggnaderna av att byn tog över. Palogården bildades och fick Ossians helhjärtade engagemang.
Engagemang i Vi Unga, LRF och Hushållningssällskapet med fokus på unga och landsbygden fyllde hans övriga tid mer än väl. Smådjursstallet, ridskolan och gokartbanan i Vojakkala är resultat av Ossians engagemang.
En älskad make, pappa, farfar, morfar och gammelfarfar har lämnat ett stort tomrum efter sig. I tacksamt minne bevarad.