Mamma föddes 1928 som nummer tio av tolv barn i Laitamaa gården i Tärendö. Hon blev Hilda och Waldemar Junttis yngsta dotter. I sin tidiga ungdom arbetade hon på mejeriet och på sjukhärberget i byn. Mamma stod redan som mycket ung vid grytorna i pörtet och blev känd som en duktig kokerska, hon lagade mycket och hon lagade gott.
När det gavs tillfälle dansade hon gärna, så gärna att hon då hon fick följa med sina äldre bröder till Folkets hus, smet in. Eftersom hon ännu inte var konfirmerad var det inte tillåtet att gå på dans. Då prästen kom för att kolla att inga minderåriga fanns på Folkan hoppade mamma ut genom fönstret! Tänk att vår mamma gjorde sådana hyss!
Det var på dans hon träffade pappa som var en dansant pojke från byadelen Lehtonmäki, också i Tärendö. Tycke uppstod och resten är historia…
För nästan sextionio år sedan lämnade mamma Mandis, som nygift, sitt kära barndomshem i Tärendö. Som nygifta i början av femtiotalet behövdes ingen stor flyttbil – nej, det räckte med pappa Yrjös Husqvarna motorcykel då de skulle flytta till deras första gemensamma hem i Övertorneå. Mamma var spätta med en liten ryggsäck på ryggen. Via pappas arbete på verkstadsskolan fick dom många vänner. Mamma var hemma men inte sysslolös. Hon gick kurser i sömnad och porslinsmålning och längtade efter att få studera. Den möjligheten fick hon inte, så som så många andra flickor vid den tiden inte heller fick. Då vi föddes blev dygnets alla timmar fyllda av hemarbete. I mitten på sextiotalet byggde mamma och pappa sitt drömhus på Hemvägen. Pappa byggde all ledig tid och mamma planerade. Vi minns alla Allt i Hemmet tidningar som låg framme som inspiration under byggtiden. Med mammas säkra känsla för färg och form inreddes hemmet med något nytt men också med sådant som köptes på auktion eller ärvdes och som sedan renoverades med hjälp av färg och nya tyger.
Trädgården blev ett stort och gemensamt intresse för mamma och pappa.. Det såddes, gallrades och skördades. Många är de morötter, rödbetor och broccolibuketter som prytt mattallrikarna i vårt hem!
Då mamma fyllde 40 började hon läsa vid folkhögskolan – vilken lycka det var för henne! Hon gick helhjärtat in i den nya värld som öppnades. Utöver teorilektionerna på dagarna lärde hon sig mer om vävandets konst, keramik, batik, rot- och träslöjd på kvällskurserna på skolan. Mamma älskade att använda sina händer och var nyfiken och ville lära mer. Nästa anhalt blev terapibiträdesutbildning i Luleå. Det passade henne som hand i handske, hon var alltid intresserad av människan – om hur kroppen fungerar och om hur man tar hand om sin hälsa för att må bra länge i livet.
Mamma och pappa hann tillsammans få uppleva glädjen med att få barnbarn, fem stycken. När pappa lämnade oss alltför tidigt, var mamma 68 år. Då blev barnbarnen en tröst och något som stundvis kunde skingra sorgen och ensamheten.
Arbetet med hembygdsföreningen, med flera ideella arbeten, skänkte henne glädje och sysselsättning så länge hon kunde vara i farten.
Barndomens Tärendö var en viktig plats under hela mammas liv.
Då pappa dog lät mamma bygga en liten stuga på en tomt nedanför hemgården. Där kände hon sej hemma och där trivdes hon. Ännu vid fyllda 86 körde hon dit med sin vita Saab!
Redan då hon var nybliven pensionär fick hon problem med höfter och knän men trots många och stora operationer var hon uthållig och envis som få. Dagliga promenader med sparken och senare med rollatorn höll henne uppe på sina trasiga ben.
De senaste tio åren har hon fått ta emot flera glada samtal – sju gånger har barnbarnen ringt och berättat om ”bebislycka”. ” Vad jag är rik som har så många barnbarnsbarn” har mamma sagt och tillagt: ”jag vill nog vara med ett tag till!”
Det har hon fått vara. Ända tills nu, fredagen den 13 maj. En envis, kunnig och uthållig Tornedalskvinna har lämnat oss alla efter ett långt liv.
Vi är många som kommer att minnas henne.
Nu lämnar mamma Mandis sitt vackra Övertorneå för att få sin sista vila på kyrkogården i sin älskade hemby Tärendö.
Tack för alla fina minnen!