Maj-Lis Burman, Gällivare, har lämnat oss i en ålder av 92 år. Maj-Lis, då med flicknamnet Eriksson, växte tillsammans med sina fem syskon upp i Stora Tallberg och Auktsjaur inom Arvidsjaurs kommun. Hemgården bestod av ett mindre jordbruk med djurhållning. Som brukligt var fick även den yngre generationen hjälpa till i hushåll, ladugård, slåtter, med mera.
Intresset för djur och natur höll i sig och i tonåren gick Maj-Lis Grans lantbruksskola i Öjebyn.
Efter utbildningen fick hon under en tid arbete på ett jordbrukshemman i Älvsbyn.
Vid nitton års ålder träffade hon Thorsten Burman, från Mossamyren i Arjeplogs kommun.
Han kom att bli hennes make och livskamrat. Tillsammans byggde de sitt gemensamma hem i Norra Bergnäs, vid Piteälvens strand. 1952 föddes sonen Thorvald och 1957 sonen Curt.
Vid den här tiden livnärde de sig av skogsarbete, flottning, plantering – och för Maj-Lis del ofta som kocka i skogskojor utefter älven åt olika arbetslag. Så småningom blev arbetstillfällena runt hemorten allt färre så flyttning blev enda alternativet.
I början av 60-talet styrdes kosan norrut, till Malmberget. Här fanns arbetsmarknad för båda.
Maj-Lis arbetade till att börja med inom städning åt fastighetsbolag och skola, senare med servering på skola – och så kom tillfälle att vidareutbilda sig.
I juni 1982 var Maj-Lis utbildad undersköterska och fick arbete på Gunillahem omsorgsboende i Malmberget. Här kan man säga att hon hamnade på rätt plats i arbetslivet. Med hennes mjuka omhändertagande sätt blev hon mycket uppskattad både av medarbetare och boende, har vi fått erfara av berörda. Idel beröm. Här blev hon kvar till sin pension, ja till och med lite efteråt. Hon har berättat att de var ett team pensionerade som då och då for till sin tidigare arbetsplats för att koka och bjuda de boende på uppskattad paltmiddag.
Hela 26 år som pensionär fick Maj-Lis uppleva. Första delen av tiden spenderades mycket i sommarstugan, i de gamla hemtrakterna vid Piteälven. Senare ägnades den mesta tiden, förutom hem och make, åt barnbarnen. Det går inte med ord att beskriva hur mycket kärlek, omsorg och tid som barnbarnen fått ta del av. Vi söner med hustrur känner också en enorm tacksamhet för den hjälp vi fått genom åren.
Det är med mycket värme vi efterlevande i familjen minns Maj-Lis. Alltid kärleksfull, alltid redo att ge allt för oss. ”Sörj ej över att jag är död, gläds åt att jag har levat” var Maj-Lis devis.
Maj-Lis sörjes närmast av sonen Thorvald med hustru Gun-Marie, sonen Curt med hustru Gunilla, barnbarnen Amanda och Alexander samt Christian, Christofer, Marcus och Anna-Lotta – samt deras respektive och barnbarnsbarn.
Vi saknar Dig!