Alphea Pouget har lämnat dansscenen, 95 år gammal i sitt hem i Simorre, Frankrike. Hon efterlämnar sonen Pierre Pouget och många vänner.
Alphea (Wallmark) föddes i Luleå 1925. Hon var tidigt inriktad på att bli danslärare och studerade i Paris vid krigsslutet och såg där Kurt Jooss, en av de stora i dåtidens dansvärld. Som elev till Birgit Åkesson fann hon sitt egna rörelsespråk. Sedan dess levde hon i dansen, koreograferade och framträdde på scener i Europa. I Sverige var hennes framträdanden sparsamma.
I slutet på 1970-talet gjorde Alphea dock en föreställning i Göteborg kallat ”Den vita planeten”. Från taket hängde en stor plastpåse med vatten. Det var ett litet hål i påsen som tillät vattnet att droppa i en hink. I påsen simmade en guldfisk – Tiden var utmätt... Den konceptuella aspekten var påtaglig. Rörelsespråket var för oss, som var med då, totalt främmande och vi blev förtrollade av denna märkliga varelse från en främmande värld, den vita planeten.
Alphea arbetade vid denna tid vid Stadsteatern i Bremen och kom med nya impulser, en för oss ny estetik och nytt kroppsideal, både på scen och i en spännande workshop. Sedan försvann hon ut i världen igen.
Av en tillfällighet dök hennes namn upp hos några vänner, som driver dansscenen Le Regard du Cygne i Paris, vilket ledde till ett nytt gästspel i Göteborg 2012, där hon framträdde med ”Ett liv i dansen”. I samband med detta överraskades hon av ett hedersstipendium från Carina Aris Minnesfond. Då var hon trots sina 86 år fullt upptagen med att planera för framtida dansprojekt.
Dansen är en konstform i nuet. Det är viktigt att ta tillfället i akt att uppleva den på plats och låta även äldre dansare och koreografer ta plats på scenen medan tid är. Vidga vyerna, respektera den unika kroppen och erfarenheten.
Alphea Pouget var en av dem som stod för detta och faktiskt vågade. Vi minns en unik danspersonlighet som brann för dansen.