Karin Nilsson, född Stridfeldt, Kalix har avlidit vid 76 års ålder. Hon lämnar närmast efter sig sina barn Margareta, Conny och Kerstin med familjer.
Karin började tidigt att handarbeta och inte minst sticka som hennes mormor lärde henne som barn. På sin första skoldag bar Karin en kofta som hon stickat själv bara 6 år fyllda. Det är det nog inte många barn som kan säga att de gjort. Just detta visar på den inställning Karin hade till livet och bekymmer. Inget var omöjligt eller olösligt.
Hon växte upp i Nyborg och arbetade, innan barnen föddes, några år som butiksbiträde i byn.
Barnen föddes 1965, -68 och -72 och Karin tillsammans med barnens far Erik Nilsson flyttade till nybyggd villa i Ytterbyn.
När barnen blev lite äldre började Karin arbeta som städerska på Manhemsskolan och engagerade sig fackligt i Kommunal. Efter många års slit som städerska sadlade Karin om till att arbeta heltid som ombudsman för Vänsterpartiet där hon började engagera sig i mitten av 70-talet.
Karin stod upp för de svaga och de som inte förmådde föra sin egen talan. Engagemanget syntes tydligt i den formella politiken men hon trivdes som bäst när hon fick komma nära människor och dela deras livsöden. Helt säkert finns det många som har Karin att tacka för hennes hjälp. Hennes ambition med politiken var aldrig att sträva högt eller skaffa sig fördelar för egen del, utan fokus låg alltid på dem som med hjälp av hennes gärning kunde få ett bättre liv. Politiken tog henne ändå till att verka parlamentariskt på lokal nivå likväl som regionalt och nationellt. Bland de nationella uppdragen märks Vänsterpartiets verkställande utskott och en period som suppleant i Riksdagen.
I slutet av sin politiska karriär engagerade sig Karin i Framtid i Kalix där hennes långa erfarenhet säkerligen kom väl till pass. Oavsett forum låg alltid grunden för engagemanget i Karins känsla för rättvisa och hennes omtanke om sina medmänniskor. Hela hennes liv kantades av en vilja att förstå, lära sig och bidra.
Karin trivdes nära naturen. Somrarna spenderades gärna i sommarstugan med sin framlidne sambo Inge Hietala. De delade båda intresset att röka fisk, sköta om sina rika blomodlingar och bara njuta av sin stilla tillvaro. Handarbetandet låg även varmt om hjärtat under hela livet.
För oss barn var mamma en mycket varm, rättvis och omtänksam person. Hon tog oss med på många äventyr där hon med sina handlingar i praktisk betydelse ville lära oss solidaritet. Vi fanns ständigt i hennes tankar och omsorger.
Vi saknar dig oändligt. Sov i ro.