Vår käre Jan Ebermark avled hastigt den 29 december. Han föddes 1947 i Boden. Ett halvt år gammal kom han till Nytorp (35 km väster om Tärendö) till morföräldrarna. Skolstart innebar flytt till arbetsstuga i Tärendö och språkbyte, från meänkieli till svenska.
Jan bodde under skoltid på arbetsstugan i fem år. För att slippa den, cyklade han året därpå 6 km enkel väg ”i ur och skur” till grannbyns skola. Kanske var det då han grundlade sin goda fysik. I sjuan fick han skolskjuts dagligen. Samma år dog hans älskade mormor Emma plötsligt och Jan bodde ensam kvar med morfar Leonard och senare en moster i Nytorp.
Efter militärtjänstgöring på Jägarskolan i Kiruna började arbetslivet i den nyöppnade ovanjordsgruvan i Svappavaara. Där var Jan med om att ”skriva historia” 1969. Han jobbade i truckverkstan i Leveäniemigruvan där gruvstrejken startade. Strejken spred sig som en löpeld genom Malmfälten och varade i 60 dagar. Sverige fick efteråt nya lagar som LAS och MBL.
Jan blev tjänsteman i gruvan och han utbildade truckförare. De kvinnliga framhöll han alltid som duktiga.
I Svappavaara gifte sig Jan med Sonja och dottern Sofia föddes 1982. En lycklig tid för familjen, men oroligt i gruvbyn. 1983 lades gruvan i så kallad ”malpåse” och Jan ”satte sig på skolbänken” och läste in gymnasiet.
Familjen flyttade till Medelpad (Fränsta), där Jan fick jobb som verkmästare på NNP:s verkstad för jordbruksmaskiner. Längtan norrut var stor och 1987 började han nytt jobb även nu som verkmästare på skogsmaskinsverkstan Domänservice i Älvsbyn. Arbetslivet avslutades till sist som vaktmästare åt Älvsbyns kommun.
Motion var alltid viktig. Jan cyklade till och från arbetet oberoende av väderlek och på fritiden ”broarna runt” i Älvsbyn (ett par mil). Ingick gjorde också orientering med dottern Sofia och skidåkning. Dagliga bastubad hörde till. Jan tyckte om att fiska och vistas i naturen och i stugan i Torneträsk.
Alltid var han sysselsatt med att skruva i motorer eller något annat tekniskt. Den lilla familjen med dottern Sofia och makan Sonja satte han alltid i första hand. Sedan kom de två barnbarnen och svärsonen att glädjas åt. Jan var lättsam och glad som person. Berättade mer än gärna historier både roliga och från förr.
Sörjd och saknad av familjen, syskon, släkt och vänner.