Hon sörjes närmast av barnen Berit, Inger och Roland med familjer. Hon föddes i en annan tid, i lilla Pikkupalo, där barnen självklart hjälpte till att mjölka kor, spinna, städa, fiska och snara ripor utöver skolarbetet.
Hon var duktig i skolan och mycket kreativ, lärde sig väva redan som barn av faster Emma. Dessutom var hon en duktig skidåkare, och plöjde spår på ängarna med sina bröder.
Hennes livskamrat och älskade Åke träffade hon 1958, de fick tre barn och nästan sextio år tillsammans. De byggde hem, hus och stugor på flera platser i Kiruna och Jukkasjärvi, alltid något projekt eller ytterligare förråd på gång.
Ingrid sydde dessutom alla våra kläder under uppväxten. Det var också hon som lärde oss läsa, innan skolan och pluggade med oss även på gymnasiet, oavsett våra ämnesval. I vuxen ålder unnade hon sig en egen examen och arbetade under en tid som lärare på Jukkasjärvi skola, men hantverk har varit hennes röda tråd, och hon hade tillsammans med svägerskan Margit en egen hemslöjd.
Vi minns Ingrid som hjälpsam, duktig, intensiv, envis, rolig, social, busig och smart. Hon deltog med liv och lust i såväl vattenkrig som brottningsmatcher och pyssel med barnbarnen. Hon var en handarbetare av rang. Otaliga är de kurser i vävning, växtfärgning och sömnad som hon hållit eller deltagit i, ofta i hembyn Jukkasjärvi. Hennes alster finns i flera kyrkor, i kommunala byggnader och inte minst på hennes hembygdsgård, ”Hempy” som hon var så engagerad i.
När hennes älskade Åke gick bort och deras tvåsamhet var över försvann också halva hon. Det blev inte detsamma igen. Hon flyttade till Umeå där alla tre barn och även barnbarn finns. Men att hon skulle tillbaka till Jukkasjärvi en dag var självklart. Ett löfte som vi nu infriar.
Begravning och jordfästning sker i Jukkasjärvi. Hon skall återförenas med sin Åke. Vi är så tacksamma över att Ingrid var just vår mamma!
Tack mamma!