Han var det enda barnet till Gunhild född Wetter och färghandlaren Erik Hellsten. Pappan var också frimurare grad X.
Ingemar gick i skola i Luleå där han tog studenten och började studera på Umeå högre allmänna läroverk. Han blev filosofie magister i det svenska språket och historia och därefter lärare i dessa båda ämnena. Han undervisade i Burträsk och drömde att bli präst för att bättre förstå människan och därför studerade han även religion.
Ingemar pratade bra engelska och studerade konsthistoria i Cambridge.
Hans största passion var sångaren Charles Azvanour. Redan som barn framträdde Ingemar som Karl Gerhard i kupletter stående på bordet. Senare åkte han runt i en gammal Volkswagenbuss i hela Norrbotten och nämnde sig estradör i telefonkataloger. Han började undervisa i konst och teaterhistoria vid Teaterskolan Luleå universitet. Han brukade skriva manus och utvecklade små historier där han spelade olika roller. Hans favoriter var Molière, Shakespeare och Brecht.
Ingemar levde kvar i 40- till 60-talets Sverige och han beundrade Norrbottens natur. Sommarstugan i Bensbyn där han dekorerat flera hus, enligt Irina, som ett etnografiskt museum. Han gillade klassisk musik och träffade gärna gäster och lyssnade på Tchaikovsky eller Mozarts musik.
Ingemar förgyllde sitt liv vid drygt 25 års ålder genom inträdet i svenska frimurarorden 1971 och uppnådde grad X 1991. Han var den frimurare i Luleå som innehaft flest ämbeten och tilldelades även Prins Bertils frimurarmedalj. För frimureriet var han en stor extra tillgång med sina Karl-Gerhard uppträdande och även att som skådespelare åskådliggöra den kände ärkebiskop Jacob Ulfsson som tilldelats Norrland i förläning och ärkebiskopen hedrades senare genom att hans namn återkommer i S:t Andreaslogen Jacob Ulfsson i Luleå.
Vi minns alla Ingemar som en vänlig, villig och ödmjuk person och sörjer mycket att hans sjukdom tvingade honom till ett äldreboende under cirka tio år.