Inga Svanberg har i en ålder av 89 år efter en tids sjukdom lämnat oss. Inga sörjs av dotter, måg, barnbarn, syskonen med familjer samt övriga släktingar och vänner.
Inga växte upp i byn Högträsk som äldst i en syskonskara på fem. Familjen hade ett småbruk och Inga fick från unga år hjälpa till med slåtter, kreatursskötsel och hushållsarbete. Hon var länge Högträsk trogen och deltog i småbrukets skötsel och säsongsarbetade med tallplantering och som kocka.
Under 1960-talet fick livskamraten Yngve Vennström arbete åt Vattenfall i Suorva, och Inga följde med för arbete i anläggarsamhällets kiosk. När dottern Magdalena skulle födas flyttade familjen till Porjus och vidare till Harsprånget, där de bodde till samhället tömdes och rivdes 1981. Då köpte de en villa i Jokkmokk där de bodde tillsammans fram till Yngves bortgång 2003. Därefter har Inga bott ensam. Några år delade hon med vännen Arvo Heinonen, som sedan gick bort. Under sina yrkesverksamma år arbetade Inga som lokalvårdare och på Kaitumgården. Hon var en arbetsam och omtyckt arbetskamrat.
Inga var genom åren engagerad i många föreningar, bland andra Högträsk byaförening, PRO och Jokkmokks aktiva kvinnor. Hon tog sig an såväl styrelseuppdrag som praktiskt arbete, särskilt i köket. Årligt återkommande evenemang som Inga var med och ordnade var surströmming i Högträsk skola, PRO:s fester och handarbetsmässan på Församlingshemmet.
Ingas största intressen var matlagning, bakning och handarbete. Hon lagade och bakade gärna traditionella rätter som köttsoppa, palt, mjukkakor och anisbröd, men provade också gärna nya recept. Oräkneliga är de strumpor, vantar, disktrasor och kvastskaftsfodral Inga stickat. Vänner och bekanta som hade svårt att få till hälen på strumpan kunde be Inga om hjälp. Hon gick då pedagogiskt igenom hur det skulle göras. Om det inte heller hjälpte löste Inga det genom att helt enkelt sticka hälen.
Familjen och hembyn Högträsk låg Inga varmt om hjärtat. Hon tillbringade somrarna i Yngves föräldrahem i Högträsk och såg fram emot både barnbarnens besök och sina egna resor söderut för att besöka dem.
Inga var en positiv och gladlynt person med fötterna på jorden. Hon var in i det sista aktiv utifrån sin förmåga, omtänksam och intresserad av sina medmänniskor. Hon hade ett enastående minne och var med detta en stor tillgång för släkt, vänner och i föreningslivet. Inga är saknad och vi minns henne med stor värme.