Min storasyster Britta är död. Hon var nästan vuxen när jag föddes. Hon blev min extra-mamma.
Hon bodde med sin Åke i huset intill oss hemma i Degerbäcken. Dit gick jag ofta.
Aldrig att hon sa ”Vad vill du” eller ”Jag har inte tid”. Hon stod vid köksbänken eller strykbrädan alltid med händerna i rörelse. Åke blossade på cigaretten och diskuterade filosofiska spörsmål, trött efter en lång dag bakom ratten i lastbilen.
Åke och Britta hade varit ett par sedan tonåren. Hon berättade om äventyret när Åke köpte sin Norton och hon satt med kinden mot hans rygg på vägarna runt Boden.
De var de snällaste människor jag mött. Alltid redo om jag behövde hjälp med min gamla bil eller att flytta mellan olika adresser. Åke organiserade och bar. Britta torkade golv och bjöd på fika.
När deras flickor Maria och Eva-Lena blev större började Britta arbeta i köket på F 21:s Heden-bas. Jag har träffat bassar som åratal efteråt kommit ihåg hennes matlagningskonst. Hennes eget finaste minne var när kronprinsen kom dit och berömde hennes wienerbröd.
Vi i hennes närhet åt kungliga wienerbröd för jämnan, för att inte tala om hennes bondkakor och rulltårtor. Varje gång vi hälsat på lämnade vi med händerna fulla av nybakat.
Det blev fler storkök i hennes liv. På I 19 och ”Garnis”. Dessutom städade hon åt andra. Hon sparade aldrig på sig själv. Uppför trappor och ner på knä. Inte alltid med en koreografi som var bra för kroppen.
När Åke gått bort flyttade Britta till Boden. På Prästgatan blev hon en självklar del av damgänget som satt på bänken i solen och språkade om livet.
Hon tyckte om att vara med andra. Hon hade humor. Hon hittade alltid den rätta repliken. Och hon var en mästare på att skapa nya ord. Som ”ligoritj”, som hon sa om allting som var rörigt och inte gick att definiera.
Sina sista år tillbringade Britta på Björknäsgården, Hon hade svårt att gå och att se. Men hon förlorade aldrig humöret. Vi som besökte henne kunde se att hon hade det bra med sina nya vänner från när och fjärran, som tog hand om henne och kallade henne ”gullet” och ”lilla vännen”.
Nu har hon lämnat oss. Jag tror hon sitter med kinden mot Åkes rygg på en motorcykel på väg in i evigheten.