Hossain Soki Walladi har i en ålder av 36 år avlidit.
Han föddes i landet Tchad, norra delen, tillhörande Toubufolket. År 2001 kom Soki 17 år gammal till Sverige, där han sökte asyl. I och med att svenska myndigheter inte godtog hans asylskäl samtidigt som landet Tchad inte tog emot Soki, kunde inte utvisning verkställas och Soki blev kvar i Sverige, mestadels boende i Boden i 17 år. År 2018 verkställdes utvisningen efter det att Tchadiska myndigheter utfärdat ett tillfälligt inresetillstånd. Då hade Soki bott lika länge i Sverige som i sitt hemland.
Soki fick många vänner i Boden. Hans sociala kontaktnät var mycket stort och många av hans vänner kämpade för att Soki skulle få stanna i Sverige. Bland hans vänner fanns barnfamiljer, åldringar, kommunalråd, nyanlända, höga militärer med flera.
När man skulle gå och handla och Soki följde med, blev det många stopp på vägen till affären. Så många, gamla som unga, nyanlända såväl som infödda bodensare, ville prata med honom. Och han tog sig alltid tid att höra hur det stod till med personen i fråga.
Under tiden i Boden engagerade han sig i Röda korsets verksamhet. Han var även ledsagare för äldre och praktiserade inom vård och omsorg Bodens kommun.
Han var en omtyckt person, ansvarstagande och engagerad som han var, alltid mån om att personen i fråga skulle ha det bra. Han hjälpte bekanta över hela Boden med diverse göromål och hans glada, ödmjuka och generösa sätt bidrog till att mängden vänner ständigt ökade.
Hans vänner tog med Soki på resor i Sverige. Han var på släktkalas, plockade potatis i Adolfström, gick fjällvandringar, bar varor från Ikea i Sundsvall. Listan kan göras lång. Med Valborg och Svens hjälp, som han kallade mamma och pappa, utvecklade han svenska språket. Min egen mamma blev hans mormor och Gun Marie hans storasyster.
Vid mina besök på förvaret i Gävle samt vid alla våra telefonsamtal från utlandet, ville Soki enbart prata om sina vänner i Boden och vad han upplevt med dem. Alltid. Vi pratade minnen och skrattet var många gånger närvarande i våra samtal.
Kärleken är störst, brukade Soki många gånger säga, berättar hans vän Mats för mig, vid ett av våra samtal efter Sokis död.
Kärleken till Soki kommer att finnas i våra hjärtan lång tid framöver, för vissa av oss för alltid. Sven och Valborg, Birger och Vivi Anne, Mats och Alf, Britt Inger och Karl Åke, Ingela, Gun Marie, Sonja, AnnCharlotte och många, många fler.
Soki dog genom drunkning i Kroatien. Att bo i Tchad var inget alternativ för Soki. Ett land som orsakat honom så stort lidande.