Hasse har efter en tids sjukdom gått bort och sörjs av barnen Jimmy, Lotta, Lasse, barnbarn och alla som bott i Hasse och Ullas familjehem. Plus stor släkt och många vänner.
Hasse växte upp som nionde barnet i en tolvbarnsfamilj i Bodträsk. Det var ett gästfritt hem dit alla var välkomna, det var en fröjd att slå sig ned vid köksbordet, få en kopp kaffe och delta i samtalen.
Många i familjen var musikaliskt begåvade och kunde hantera olika instrument. Hasse var bra på dragspel och fenomenal på munspel. Men även sådant som traditionellt inte brukar räknas som instrument kunde hos Jönssons bli musik. Det var helt otroligt vilken musik Hasse och hans bröder kunde skapa av exempelvis ett sågblad.
Utmärkande för Hasse var hans stora intresse och kunnande om det som växer och rör sig i naturen. Att han blev uttagen till det som ansågs som landets mest hårdföra utbildning, Armens jägarskola I 22 i Kiruna, förvånade ingen. Strax därefter träffade han sin älskade Ulla och tillsammans fick de Jimmy och de levde tillsammans fram till Ullas död för tre år sedan.
De skapade ett öppet och välkomnande hem som lämpade sig väl för barn och ungdomar som inte kunde bo hemma. De drev också familjehem under flera decennier och ansågs så lämpade att de ofta anlitades som handledare för andra familjehem.
Under ett antal år var Hasse väktare inom Bevakningsföretaget ABAB med några års tjänstgöring i Stockholm. Efter att ha återvänt till Norrbotten blev Hasse civilanställd vid FO 67 i Kalix där han tjänstgjorde fram till sin pensionering.
Här kom hans praktiska handlag och förmåga att fixa saker väl till pass. Han blev en ”allt i allo” som fick de olika delarna att fungera som en helhet. Somrarna tillbringades i sommarhuset i Pilkajärvi där Hasse och Ullas gröna fingrar resulterade i stora grönsaksland och en prunkande blomsterprakt. Att se jordgubbarna mogna var en fröjd!
Jakt och inte minst fiske var ett stort intresse för Hasse och att filea en stor lax fixade han på rekordtid.
Det blir ett stort tomrum i Vitvattnet där Hasse bott sedan 70-talet. Hans sista år präglades av ohälsa men både humorn och omtanken om sina vänner fanns kvar in i det sista. Klaga gjorde han aldrig.