Min älskade pappa Gottner Hansén Har lämnat mig i stor sorg och saknad, 87 år gammal!
När våren sakta men säkert gjorde sitt antågande och när den så av pappa efterlängtade sommaren väntade runt hörnet, efter över ett år "inlåst" på sitt äldreboende p g a Coronan, så orkade inte hans varma och goda hjärta med längre.
En tidig morgon, vid 5-tiden ungefär, så tog ett lång och ibland slitsamt liv hastigt slut på sitt rum på Älvstrands äldreboende i Harads! Hans sista hem i livet där han trivdes och mådde så bra och blev ompysslad av den finaste personal man någonsin kan begära att få till sin åldrande pappa!
Samma boende, och faktiskt även rum som mamma tillbringade sina sista år i livet.
Pappa Gottner föddes den 5 februari 1934 i Övre Svartlå i Bodens kommun, och blev en del i familjen Hansén bestående av mamma Jenny, pappa Herbert och den äldre brodern Gunnar.
1936 var året som huset i Svartlå byggdes av Herbert, det hus som så småningom, (1980), blev mamma och pappas fina hem tills först mamma och så småningom pappa inte orkade bo kvar längre, utan hamnade då, med något års mellanrum på Älvstrand.
Pappa växte upp i ett varmt, tryggt och kärleksfullt hem, där mycket kretsade runt Missionskyrkan i byn, där både min farmor och farfar var aktiva.
Farfar Herbert var en duktig hantverkare inom flera områden och hade t ex ett eget snickeri på övervåningen av huset.
Både pappa och brodern Gunnar, följde sin far i fotspåren, i a f till en början, men ganska snart valde Gunnar att utbilda sig till pastor i Missionsförsamlingen, medan min pappa blev kvar som hantverkare i nästan hela sitt yrkesliv.
Men innan han på allvar gick in i målerifirman tillsammans med sin far, så startade han "Svartlå Cykelverkstad" tillsammans med barndomskamraten och grannen Ingvar Bergdahl. När den sagan tog slut, så blev det måleri för hela slanten.
Redan som 14-åring blev det arbete på heltid för pappa.
Han förblev målare fram till 1967, då min farfar plötsligt fick en hjärnblödning på väg till ett jobb i Sandträsk, men fortsatte att jobba som målare för ett par målerifirmor i Boden. Några av hans arbetsplatser var bl a alla militärfort runt om i Boden, som tyvärr troligen var anledningen till att han senare fick en klassad arbetsskada, p g a alla giftiga gaser från målarfärgerna, och att man aldrig använde masker eller skydd överhuvudtaget i dom ofta dåligt luftkonditionerade forten!
I början av 1970-talet klarade han inte längre av att måla, och hamnade till slut på ett sjukhus i Nynäshamn där man utredde alla hans symptom, och det blev till slut klassat som en yrkesskada, så han gick en omskolning på Komvux, och hans sista jobb innan pensionen blev på Gammelängsskolan i Boden där han jobbade som kanslist/växeltelefonist/filmfotograf.
Gottner bodde hela sitt liv i Svartlå, förutom några korta år i Boden, och 1967 flyttade han tillbaka till byn för gott innan han så våren 2020 till sist hamnade i Harads.
Som tonåring blev hans största intresse motorcyklar, och sin första köpte han 1952, innan han skaffade sig sin första bil, en Volvo PV.
Motorcykelintresset delades bl a av min morbror Yngve Jansson, som p g a det delade intresset, ledde till att han så småningom träffade min mamma Britta, Yngves syster, och dom gifte sig i slutet av 50-talet.
1980, flyttade så pappa, mamma och jag till det hus i Svartlå, som farfar själv byggt. Pappa totalrenoverade huset, och bodde alltså kvar där i 40 år.
Han var som sagt, en duktig hantverkare, framförallt inom måleribranschen, och har nog hjälpt dom allra flesta i Svartlå och byarna runt omkring med diverse jobb. Han var en väldigt noggrann och nästan pedantisk person, och blev därmed också ofta anlitad. På sitt jobb på Gammelängsskolan, blev han ofta kallad: "Gottner, fixaren" och hemma i byn var det många som kallade honom för "Svartlås lilla hustomte".
Precis som min mamma Britta, så var han en väldigt snäll, ödmjuk, hjälpsam och hänsynsfull person, och människor i alla åldrar tyckte om honom, alltifrån små barn till hans jämnåriga medmänniskor.
Det fanns inga "nej" eller "kanske" om någon bad honom om hjälp utan det var alltid "ja" som gällde och andras behov och önskemål gick alltid före hans egna!
Det har jag som hans son alltid fått erfara då jag många gånger i livet fått hjälp av både honom och mamma, trots att dom kanske innerst inne varken haft tid eller ork just då, men det har ändå blivit ett JA !
Under mina ca 12 år som utflyttad till Stockholm, så var det ett antal gånger dom kom ner till mig p g a div sjukdomsfall. Antingen via tåg men också bilade dom ner för att finnas där och hjälpa mig.
På våren 2020, precis när Coronan kommit till vårt land, så var pappa så pass dålig att han inte längre kunde bo kvar i sitt hus, det hus hans pappa byggt, det hus han tillbringat så många år i tillsammans med både mig men framförallt mamma.
Han hamnade då på Älvstrand i Harads där han bodde fram till sin död ungefär ett år senare.
Älskade Pappa: Du finns för alltid kvar i mitt hjärta och jag saknar både dig och mamma så vansinnigt mycket, men nu är ni åter tillsammans och har det bra där ni är!
Jag älskar er båda !