Göta föddes 1938 i Liviöjärvi som Göta Marianne Pääjärvi. Det var en stor familj som till slut blev nio barn.
Som vi förstått det, var det för det mesta en trygg plats på jorden.
Göta berättade dock hur hon fick uppleva saker som var skrämmande för henne som barn. Som när kriget kom så nära att de hemifrån kunde se husen på den finska sidan flyga i luften.
Men det var ett tryggt hem, där mamma och pappa hade jordbruk, post och affär. Där det var så många barn som sprang runt i husen att man nästan inte visste vilka som var ens syskon. Där bastubadet genomfördes varje vecka.
Hemma talade man nästan bara meänkieli, tills skolan började. Där skulle man tala och förstå svenska. I en av sina anekdoter berättade hon om hur fröken sa att nu tar samtliga fram böckerna och hur Göta då, för sig själv, undrade vem Samtliga var.
Göta och alla hennes syskon hade musiken som sitt stora intresse.
Det var alltid med stor stolthet hon berättade om tiden när hon studerade musik på Framnäs folkhögskola i Piteå. Själv hade Göta planer att fortsätta studera musik i Stockholm, men så blev det inte.
I stället träffade Göta Ensio, den stora kärleken som varade livet ut. Vi fick alltid höra om hur det var när Ensio kom till Liviöjärvi för höbärgning, hur det då gick som ett sus bland kvinnorna när han kraftfullt svingade upp höbalarna på kärran.
Så gick livet, det kom en dotter Ann-Helen och en son Jonny och familjen flyttade som så många söderut. Göta blev klingkontrollant på SKF i Hofors.
Men saknaden av Norrbotten blev för stor, så de vände norrut igen och Göta blev i stället biblioteksassistent i Luleå.
Barnen flyttade ut och plötsligt en dag fick Göta och Ensio möjlighet att flytta tillbaka till Götas barndomshem i Liviöjärvi.
Göta älskade de flesta hon hade omkring sig, den stora släkten, vänner, grannar, hunden Elvis, ja i stort sett alla.
Det var med humor som hon oftast förde sina samtal. Vi kommer att sakna att hälsa på och få höra Götas anekdoter, få höra Göta sjunga sånger ur sin breda allsidiga repertoar, att få ringa och höra Götas glada röst svara "Göta speaking".
Men det vi saknar nu, kommer vi alltid att minnas.