Docent Evert Karlsson har som tidigare meddelats avlidit 91 år gammal. Han föddes i Nattavaaraby och var större delen av sitt liv verksam i Uppsala. Evert efterlämnar sig sin syster Elsy Johansson i Jokkmokk och arton syskonbarn.
Evert fick möjligheten att skaffa sig en gedigen utbildning. Detta var ovanligt på 1940-talet för en pojke från landsbygden. Detta tack vare en klok skolfröken, som kom hem till vår mormor/farmor och morfar/farfar och sa att den här pojken är begåvad och måste få läsa vidare i läroverket. Evert har själv berättat att när ”överheten” sagt det, så blev det så. Han har också berättat att han var den ende från landsbygden i sin studentkull med tolv studenter i Malmberget och också den förste studenten från byn.
Evert utbildade sig till ämneslärare i Uppsala. Efter några års arbete som lärare återvände han till Uppsala för att bli forskare. 1977 disputerade han i biokemi.
Med åren blev Evert en internationellt aktad forskare om toxiner, bland annat ormgifter och gifter i havsanemoner. För sina insatser belönades han, som ende svensk hittills, med det prestigefyllda priset Redi Award 1997. Priset delas ut vart tredje år av International Society on Toxinology. Evert hade ett stort internationellt kontaktnät med forskare över hela världen. Han var hedersledamot i Sibiriska vetenskapsakademin.
Evert reste hela sitt liv över hela jordklotet, både i arbetet och på fritiden. Man kan säga att han var en äventyrare av stora mått. Fjällturer både sommar och vinter, många kanotturer i norra Kanada. Den längsta företog han ensam längs Mackenziefloden, 180 mil från början till mynningen vid Norra Ishavet.
Evert kände varmt för sin gamla hembygd och återvände till hembyn så ofta han kunde. På äldre dagar förargades han över orättvisorna med att avkastningen av vattenkraften inte tillföll Norrbotten i större utsträckning och försökte på olika sätt påverka beslutsfattarna.
Vi syskonbarn minns med glädje alla berättelser han bidrog med från sina resor. Han liftade och tågluffade i Sydeuropa och Mellanöstern innan ordet tågluffare fanns. Vi minns också att han tog oss ut på fiskeäventyr där vi skulle livnära oss på egenfångad fisk. Genom honom fick också många av oss lära oss spela kort och schack. Han agerade också jultomte full med hyss när vi var små.
Den sista resan har Evert gjort till hembyns kyrkogård.
För syskonbarnen,