Min pappa, Evert August Johansson, somnade in den 6 februari detta år. Han föddes den 24 april 1922, så han blev nästan 99 år.
Jag tänker ibland på vilken livsresa han fick göra, från föräldralös grabb i mycket enkla och utmanande förhållanden i 1920-talets Lappland, genom 1900-talets storpolitiska händelser, världskrig och andra katastrofer, enorma tekniska utveckling och tilltagande miljöproblem. Han har verkligen hunnit uppleva och se så mycket!
Pappa föddes och växte upp i byn Gardsjönäs i Storumans kommun. Då fanns ingen bilväg till byn, och förutom de små odlingarna av framför allt potatis så överlevde man med hjälp av jakt och fiske. Redan som 13-åring blev det tungt skogsarbete och som ung vuxen även flottningsarbete för Evert.
Han utbildade sig sedan till pastor. Han tog sin examen på Newbold College i England och arbetade sedan på flera platser i Sverige, allt från Helsingborg i söder till Piteå och Luleå i norr samt tre år i Vasa i Finland.
Han var alltid väl insatt i tidshändelser – en trogen och engagerad tidningsläsare – med ett specialintresse i historia (med fokus på religionshistoria) och samtidsanalys och han gjorde resor till bland annat Mellanöstern. Under många år engagerade han sig också i hälsoarbete – med välbesökta hälso- och fasteveckor på bland annat Undersåkers semesterby i Jämtland.
Det företagare främst känner honom för är att han föredömligt troget och uthålligt samlade in pengar till världens nödlidande människor. Han började insamlingsarbetet redan 1935, då han cyklade omkring i främst Storumans kommun – ett insamlingsarbete som kom att fortsätta varje sensommar eller höst i över 80 år!
Det frivilliga insamlingsarbetet blev på 1950-talet förlagt främst till Luleå- och Piteåområdet, där han som ung pastor hade sin tjänst under ett par års tid. Han besökte företagarna i detta ärende, skapade goda kontakter och fortsatte därför insamlingsarbetet i cirka 60 års tid i den här delen av landet, oavsett var han sedan bodde och hade sin tjänst.
Det är hjälporganisationen Adra som tagit emot och förmedlat de insamlade medlen. Pappa fann det motiverat att stödja just Adras hjälparbete, eftersom han visste hur effektivt de arbetar och att bara cirka 10 procent av de pengar som samlas in på frivillighetens väg går till omkostnader.
Jag är mycket glad över att vår yngsta dotter, Mikaela Lillbäck, hon som ni nog vet hjälpte sin morfar de senaste åren, har beslutat att försöka fortsätta i sin morfars fotspår
Jag har haft världens snällaste och bästa pappa och det som gladde honom gladde och gläder naturligtvis också mig. Jag vill därför passa på att av hela mitt hjärta tack er alla för den vänlighet ni visade honom och för den äkta generositet som naturligtvis har betytt så ofantligt mycket för de människor i vår värld, som verkligen behövt och behöver vår hjälp.