När jag torsdagen den 10 november nåddes av budet att min kusin Eva Sandström gått bort i den cancersjukdom som hon under en längre tid kämpat mot, så fylldes mina tankar av en mängd minnen från våra gemensamma barndomsdagar.
Evas föräldrar var jordbrukare i Långnäs och brukade en gammal släktgård, benämnd ”Övre-Wallinsch”. Gården med alla dess uthus var ett fantastiskt ställe för oss barn att vistas på och en spännande miljö att leka i. Den gamla smedjan vid bäcken blev en fästning att försvara och över bäcken byggde vi broar samt trädhus i den stora rönnen bakom gården. Eftersom jag och Evas bror Ove var lika gamla, samt tre år äldre än henne, så fick hon ibland bara följa med på nåder och inte ens den ynnesten beviljades alltid. Samtidigt var dock hennes lilla lekstuga, som hennes pappa satt upp, mer eller mindre förbjudet område för oss pojkar.
Det jag mest minns är dock jularna, som ömsom firades i mitt barndomshem och ömsom i Oves och Evas barndomshem. Det är minnen som alltid finns kvar med kornkärve för fåglarna ute på gården, extra givor för kreaturen på kvällen och kanske till slut besök av tomte med häst och släde, allt medan snön föll i ymniga flingor.
Eva var yngst i familjen, som bestod av pappa Hilding, mamma Viola och den äldre brodern Ove, efter det att en yngre bror Erik dött kort efter födseln. Hon var också yngst i en större skara kusiner och blev på något vis lite av den lillasyster vi övriga aldrig fick. När hennes mamma gick bort i bröstcancer 1963 var Eva tolv år gammal och stod på tröskeln till att bli tonåring och det var inte lätt att då bli moderlös. Som en följd av sjukdom i familjen och jordbrukssektorns rationalisering, så lades det fäderneärvda jordbruket ned och familjen flyttade omkring 1970 till Gammelstad. Där blev man sedan kvar och Eva skaffade sig så småningom egen lägenhet på Stadsön. Ett boende som på senare tid byttes ut mot en fin och nyrenoverad lägenhet i samma område.
Det är inte mycket jag vet om Evas yrkesliv, annat än att hon under många år var verksam med tidningsdistribution på Norrmedia i Luleå. Sedan kom en efterlängtad pension och en förhoppning om en innehållsrik pensionärstillvaro under många år, men så blev inte fallet. Eva fick hembud på Sunderby sjukhus natten mellan den 9 och 10 november, knappt 71 år gammal.
Tankarna går nu till hennes bror Ove, som ska veta att han inte är ensam i sorgen och saknaden efter Eva!
För släkt och vänner