Erland Jatko har stilla avlidit i kretsen av sina närmaste.
Erland föddes i Jerijärvi, Korpilombolo som det yngsta av 10 barn. Han blev tidigt moderlös då mamman Kristina dog när Erland bara var 12 år. I föräldrahemmet stannade både en syster, Emmy, och två bröder, Oskar och Leonard, så Erlands far Robert var inte lämnad ensam med allt ansvar för sonen. Han brukade alltid säga att ”Jag är både yngst, vackrast och bäst”.
Erland var företagsam och redan i unga år skaffade han sig försörjning genom att förädla skogsblomma, skjuta ekorrar, snara tjäder och ripa och sälja dem till folk runt om i byarna.
I ungdomen arbetade han i skogen tillsammans med sina bröder, bland med att bränna tjära i tjärmilar.
Han flyttade till Kiruna 1957 för att arbeta som byggnadsarbetare. I Kiruna träffade han ganska snart sin blivande hustru Anita Emmoth på Dolcks musikaffär där han blev en flitig gäst 1959. Paret gifte sig 1963 i Kiruna kyrka.
Erland och Anita fick tre barn – Ragnhild, Thomas och Nanna som alla bor i Kiruna.
Erland var musikalisk och spelade både dragspel och orgel. Både han och hustrun Anita var ofta på Tornedalsgillet. Han missade aldrig ett tillfälle att ta en vals, gärna med något av sina barnbarn i samband med familjemiddagar eller födelsedagar.
Erland var alltid sportintresserad – det var framför allt längdskidåkningen som fick honom att med eget tidtagarur, penna och block följa skidåkarna och notera deras tider. Han hade ett även ett stort intresse för ishockey. Då sonen spelade pojkhockey var Erland en av papporna som plogade isen innan träningen.
Han hade ett samhällsintresse och var in i det sista intresserad av valet i USA och covid-läget i världen.
Bäst trivdes han i sin jaktkoja i Jerijärvi nära sitt föräldrahem där han varje höst jagade älg. Många är de fina älgtorn som han rest i skogen runt kojan. Även stugan i Kangosfors var ett paradis för honom. Ofta fiskade han med utter i Lainioälven. Han visste alltid var de bästa hjortronmyrarna fanns. Han odlade potatis där till sommaren -19.
Den sista sommaren orkade han inte åka till Kangos utan odlade då i bänkar bakom huset på Lombolo. Vintrarna tillbringade han gärna i arken på Torneträsk med pimpelfiske och att lägga en patiens. Erland tyckte om att både spela kort med sig själv eller en japansk Wist med någon.
Vi minns Erland som en man med glimten i ögat och som hade sång, ramsor och ordlekar för varje tillfälle. Alltid mån om att alla i hans omgivning skulle ha det bra.
Erland efterlämnar sin familj i sorg och saknad. Hustrun Anita, barnen Ragnhild, Thomas och Nanna med svärsöner, svärdöttrar och sju barnbarn samt systern Eugenia.